Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pila-Jöddens porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
drabbade på Pila-Jödden. Men han svor och stampade och
bedyrade:
— Ta mej attan ä’ dä’ inte Luther, dä’ måtte ja’ väl
veta bättre än länsman, som inte begriper Guds ord eller
kanske nån’sin har hört talas om Luther!
Det kunde han då ha rätt uti, så vi läto korten hänga.
Men så hände det en dag, att Nils Månssons nya hustru
i Fällebo kom ned och skulle sitta för fotografen. Hon såg
bra ut och Nils tog henne just för hennes vackerleks skull,
när han varit änkeman en tid. Rädd var han om henne
som om sitt öga, ty han var kär i henne ännu,
gubbakräket, eftersom de inte varit gifta stort mer än tre
månader.
Nå, när nu den unga moran slutligen satt sig framför
fotografen och visste, att det gällde hålla sig stilla, blef hon
röd och darrade, så det ville sig inte alls med aftagandet.
Då sa’ fotografen till Pila-Jödden, som gick där inne
och hoverade sig i atelieren och verkade störande:
— Gack fram till henne, du som är bekant med henne,
och förklara, att dä’ inte är farligt och att ho’ ska’ se glad
och nyter ut!
— Gärna dä’! svarade Jödde och gick fram till moran,
tog henne om lifvet, lutade sig intill henne och sa’:
— Titta på mej och se ut som en fästemö!
Hon kunde inte annat än glo på Jödde och dra på
munnen. Men i detsamma ögonblicket passade fotografen,
den syndaren, på att ta dem bägge två, utan att de visste det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
