Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett famntag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hvart då?
— Ja’ ska’ gefta mej med Kalle på Moen!
— Gualof! Har han sagt nå’t te’ dej?
— Nä, inte precis direkte, men han har kastat sju
potäter i min rögg i da’, så att dä’ rent sjongt i skrofvet
på me’.
— Inte ä’ väl dä’ ett rejält frieri?
— Ä’ dä’ inte? Men hade han inte velat mej nå’t,
så hade han väl inte dängt potäter på mej heller!
Kalle ville henne dock ingenting, åtminstone inte i
den vägen, och Anna Stina fick gå där år ut och år in och
lida och bida och jäktas af sitt hjärta, ty kärleken är, som
sagdt, vådlig.
Men en vår blef hennes granne, Johan i Hägnen,
änkeman och det började verkligen likna sig till, att
gubbskrabben skulle blifva vid Anna Stina till slutet.
På eftersommaren avancerade det verkligen så långt,
att de mer än en gång satte möte i Hägnens kohage, när
sol hade gått ner.
Låt mej nu tänka efter, så att jag inte ljuger. Jo, det
var en fredagskväll. Bra skumt var det, så det var rätt
passeligt väder, och Anna Stina och Johan skulle mötas på
vanligt ställe.
Men hon kunde förstås inte styra sig till utsatt tid,
utan skumpade i väg en kvart förut och smet fram på
fästigen nere i hagen.
Rätt som hon gick fick hon höra, att någon kom
fnaskandes henne till mötes, och hon kunde naturligtvis inte
tänka sig, att det var någon annan än hennes gubbe.
Svårt har hon att se i mörker också, sjåtan, gammal
som hon blifvit under tiden.
— Jaså, du kommer allaredan, min lelle kelegris! lät
hon, bredde ut armarna och ilade att ta Johan i famn.
Men det var så långt ifrån Johan, att det tvärtom var
hans enbetsstut, som Anna Stina rände på. Stuten kom i
stilla fred fästigen fram för att lägga sig öfver natten under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
