Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hur Jonas i Slankemåla blef väckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Två dar efteråt sprang det som en löpeld igenom hela
socknen, att Jonas i Slankemåla hade blifvit väckter och
födder på nytt, och att ingen människa hört talas om en
så märkvärdig omvändelse som hans.
Han hade stått upp — sades det — och bekännt hela
tilldragelsen i Haga missionshus, och folket hade blifvit
alldeles ifrån sig af undran och bestörtning.
Sådana, som förut aldrig knappt fått sig till att hälsa
på Jonas, kringklappade honom nu och kallade honom
»käre vän» och »dyre broder». Det blef en stor rörelse
i socknen. Bönehusen voro proppfulla, och Jonas måste
kväll efter kväll stå upp och förtälja sin underbara
omvändelse.
En kväll satt han framför spisen — sa’ han — och
bråddade sina träskostöflar, medan Katarina, hustru hans,
hölls med att koka gröt.
Frid låg öfver stugan, ända tills dess käringen gick åt
skåpet för att taga fram grötadoppet. Då varsnade hon, att
halfva mjölkabunken var urdrucken och sa’ till Jonas:
— Har du nu druckit ut mjölka igen, din förhärdade
slafve. Du borde evinnerligen skämmas, när du vet, att vi
inte har mer än den tåren!
— Tösst, käring, annars dänger ja’ hammar och
träskor och hela kosidangsen i skallen på dig, röt Jonas.
Då begynte gumman att gråta och jämra sig.
— Allt, allt ska’ du häfva i dig. Mej unnar du inte
så möcke som en fingerborr mjölk en gång för allt hvad
ja’ får släpa och slita. Men dä’ gör däsamma; min ti’ ä’
väl snart gången!
Jonas blef allt rasnare och rasnare och började till sist
svära och förbanna bå’ Gu’ och Katarina och hela världen
samt lofvade, att skam skulle få komma och ta honom
lifslefvandes, äss han ens hade tittat åt hennes eländiga
mjölkabunke.
— Just i detsamma som jag sagt detta, jämrade Jonas
med darrande röst, small det till i spisen, och ell’brännera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
