Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skolprästen i Högakull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nu är jag här med baggaköttet, som vi talades vid
om! sa’ kyrkovärden.
— Tackar allra mjukast! Det var något till rar
present det! Bara inte kyrkovärden tar sig för nära! smilade
kyrkoherden och bugade sig och klappade den arme Sven
Nilsson och bjöd honom på rågkaffe och tackade och tackade
för det rara fårköttet, så att kyrkovärden inte kom sig för
att yttra ett ord. Utan han for hem och var så ledsen
öfver sitt förlorade får, att han höll på att hänga sig.
En annan dag strax efteråt kom »körkeherren» under
en spatsertur bort till nämndemannens.
Hustrun ville fägna honom, det var ju gifvet, och för
att visa husets förmåga, hof hon fram en rysansvärdt stor
smörtrilling på bordet.
— Tackar mjukast, tackar aller ödmjukast! Jag är
inte hungrig nu, men om jag får en gammal tidning att
svepa in smörklumpen i, så ska’ jag bära hem den själf
och stanna i stor förbindelse! Tackar allra mjukast! Dä’
var ett rart och präktigt smör. Tackar mjukast! smilade
prästen.
Hvad skulle gumman göra, stackars människa, annat
än låta kyrkoherden lägga i väg med det rara smöret.
Det var då i alla fall stor synd åt henne, ty hon hade
lagat smöret i ordning såsom förning till ett bröllop i
grannskapet och tog bara fram det för att det skulle se ståtligt
och rart ut, när det kom ett sådant storfrämmande som
själfva »körkeherren». När nämndemannen kom hem, fann
han alltså sin gumma i förtviflan och upplöst i tårar.
— Hva’ går nu åt dig igen, eller hva’ in i den dålige
lipar och tjuter du för? sporde han.
— Ih ih ih, körkeherren har tatt mitt smör, hela min
rara och välsignade smörtrilling, så vi kan inte få komma
till bröllopet, jämrade hon och ville inte taga någon tröst.
— Ä’ prästen förbaskad, tar han nu smör till! lät
nämndemannen och svor på att han skulle låta honom
betala’t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
