- Project Runeberg -  Samlade bygdehistorier /
353

(1900) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Indiansommarfröjd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i bet på det återväxande klöfverfältet, än om en gänglig
och oduglig sippa på en mager tufva vid bäcken.

En sådan skald är jag, gualof.

— — — — — — — — — — — — — — — — — — — —

Nå, vi skulle alltså ut att njuta af indiansommarens
behag. Det var jag och patron Snuselin med fru samt
tvenne bastanta handlande med sina käringar. Vi skulle,
gubevars, åka i en wurst och hoppades på en glad och
angenäm dag. Matsäckarne staplades och bundos vid kuskbocken.
Flaskor hade vi inga, ty fruarna voro nykterhetsvänner.

Men Snuselin, som desslikes är en blåbandist inför
Herranom, log och sa’ strax innan vi satte oss upp:

— Var inte ledsna, pojkar, jag har en »liter» i kappfickan.

Och det anade jag nästan, ty han såg grufveligen
uppstoppad ut.

Så klefvo vi opp och stufvade oss samman i vagnen,
och sist skulle då Snuselin streta dit, hvilket mödade honom
så, att han vardt svartblå i synen.

Hur det var krånglade hästarne, så att den gode och
ärlige Snuselin ramlade af och slog bröstet något föga mot
fotsteget i bakändan på wursten.

— Kratsch! sa’ det i kappan på’en.

— Hva’ var det nu, som gick sönder? sporde frun
hans och tittade till som med ett par synålar.

— Åh, det var väl bara klockeglaset! mente jag och
drog med ett ryck upp Snuselin i vagnen.

— Kör! sa’ fru Snuselin.

Men gubben hennes såg bedröfvad och anfäktad ut.
Han vred och vände sig samt ryste då och då till. Och
rätt hvad det var, begynte fruntimren att fnysa och skrika,
att det osade konjak i vagnen, så att inga människor kunde
åka i honom.

Se’n började de äfven fördubbla sig på, att det blaskade
om fötterna på dem, och innan vi visste ordet af, hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sambygd/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free