Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En oskuld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han var nykomling till bruket, och han knep henne,
ty allt nymodigt är, som man vet, begärligt.
De andra gossarna blefvo alldeles öfver sig gifna, och
hade inte Hjälm varit den karl, som han var, hade han
nog fått rivalerna i hals och hår på sig.
Men nu tordes ingen på’n, ty liksom där inte fanns
någon vid bruket, som var så ståtlig och grannlagd, så
hurtig, glad och manhaftig som han, så gafs där heller ingen,
som kunde mäta sig med honom i styrka och mannamod
heller.
Där hölls ett ordentligt förlofningskalas i Hjälmaryd,
alldeles på herrskapsmaner, och det var riktigt bå’ vackert
och rörande att se den blyga och rodnande Britta luta sig
till den breda barmen på Kalle Hjälm, alldeles som en
ranka klänger sig fast vid ett bröstvärn.
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
Ni kan tro att Kalle Hjälm var glad efter den betan.
Han bara trallade om dagarne och var som en kung.
En kväll hade några ynglingar i brännvin sökt dränka
sin förtviflan öfver att för alltid ha mistat hoppet om att
få äga Britta, och så hade de i yrseln samlats att öfverfalla
Kalle Hjälm, då han skulle kila ner till Hjälmaryd.
— Dä’ är inte mer än rätt, att han får svi’a lite, för
allt hva’ vi få li’a! mente de och lade sig i försåt för den
lycklige.
Men det var dumt gjordt. Kalle Hjälm redde upp dem
allesammans och nystade ner dem, den ene efter den andre,
i ån, som rinner där utmed vägen. När han så tyckte, att
de svalkat sig tillräckligt, hjälpte han upp dem och var så
vänlig mot dem, att de skämdes.
— Ja’ ä’ alldeles för löcklig att kunna va’ arg på er,
log han. Men efter den dagen var det ingen, som hvarken
ville eller vågade anfalla honom. Tvärtom, alla började
unna honom hans lycka.
— Han är värd henne, för likare och rappare och
trefligare karl finns inte i nejden, sa’ hans brukskamrater.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
