Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stina på Gården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stina tog emot dem och satte dem i banken samt lät
Danjel få ett par månaders ro.
Men därpå skref hon ånyo och förkunnade, att
pängarna tagit slut, och att hon bums skulle resa till honom.
Danjel skickade på nytt allt hvad han under tiden
förtjänt och fick lugn en tid.
Men så skref hon igen på samma vis och det höll hon
på med, tills Danjel slitit ihop och skickat hem så mycket
pänningar, att hon därmed kunde inköpa just det hemman,
under hvilket hon var född.
Det lät hon dock aldrig Danjel få nys om.
Ä’ke det här bevis på kvinnlig energi, som heter
duga?
Nu satt hon på sin gård och mojade sig och mådde
såsom en pärla i guld.
Men tidt och ofta vrok hon sig likväl ner och skref
till Danjel, att nöd och elände närmade sig henne, och
att hon inte kunde bärga sig utan att hon nödgades resa till
honom för att bli försörjd.
Och då skickade den arme, enfaldige mannen henne
å nyo i sin förfäran en laddning af sina sparade och hårdt
förvärfvade styfrar.
Se’n gick hon omkring i hemsocknen och lefde i lättja
och kräslighet af mannens svett och släp och försakelser i
de mörka och djupa schakten i Colorado.
Stundom hände det henne, att hon gjorde sig
smilafin och sökte inleda någon intimare bekantskap med en
ung man, men hon hade förstås ingen framgång i den
saken.
Alla människor voro liksom rädda för »posthornet» och
både man och kvinna fruktade för den energi, som fanns
hos »Stina på Gården», såsom hon kallades allt från den
dag hon köpte hemmanet.
Men fast hon hade fullt upp af allting, var det dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
