Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gästgifvarens fula knep
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvinnokönet, fast gubbarna, gunås, inte ha’ rätt stor anledning
att prisa densamma.
Inga Matilda hade i alla tider haft en rysansvärd
passion för kaffe. När Johannes tog henne till hustru och
förde henne till sig i Knipan, hade han just inga skulder
på gården, åtminstone ingenting att tala om. Men nu är
han blott och bar. Nästan allt hvad han ägt har smält
bort i kaffekokaren, så det är inte underligt, att han är
rasande på Inga Matilda och sticker henne med ord för
hennes hemska kaffemani.
En gång tittade vi in till honom, när vi gingo till
kyrkan. Johannes stod redo att följa med oss.
Men just som vi skulle gå, vände han sig om i dörren
och försmädade hustru sin i allas vår närvaro, sägande:
— Du låter väl i Guds namn inte kaffekokarn stå och
frysa fötterna af sig, Inga!
Hon blef, förstås, ilsken och bjäbbade:
— Dra du åt helsefyr, så möter du inget körkefolk!
Måntro, där man och hustru lefva så, där kan ju ingen
välsignelse finnas.
Och det gjorde det inte heller i Knipan.
Till sist blef det så usselt, att de ingenting hade att
köpa klarskinn för, och det tog måntro ett djupt tag uti
Inga Matilda. Ty en sannskyldig kaffekäring försakar hellre
nådemedlen än klarskinn till kaffet.
Det var i denna stora vedermöda, som hon gjorde sin
stora upptäckt.
Kaffe och socker det skaffade hon sig nog, den harpan,
genom byte med smör och hafremjöl, som hon stal från
Johannes. Men klarskinn hade inte landthandlaren särskildt,
utan för att komma åt sådant, måste Inga köpa hela
lutfiskar, och dithän sträckte sig numera icke hennes väldighet.
Det var i denna djupa klarskinnsnöd, som hon fann
på att klippa en bit ur gubbens gamla skinnbyxor och lägga
i pannan hvar gång hon kokade sin älsklingsdryck.
Var inte det ett knepigt och bra påhitt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
