- Project Runeberg -  Samlade bygdehistorier /
535

(1900) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pojkaenfald och kvinnolist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gossen, utan hon slet af honom kavajen och lät honom stå
där i skjortärmarne och hacka tänder.

Ingen kan undra på, att han började finna det kusligt.

— Hit mä’ söndasblaet och rosetten! Ja’ har själf
köpt’et för mina egna pengar! röt hon och nappade äfven
den härligheten ifrån honom.

— Kan du inte nu gå åt ditt håll, ditt otäcka troll!
invände Karl Anders.

— Sa’ du troll? Hit mä’ västen, å dä’ lite’ fortare
än vanligt. Ja’ ska’ ge dej för troll, ja’!

Om en stund stod Karl Anders barhufvad, utan väst
och tröja och söndagsblad och frös och skalf ute i den kalla
höstnatten.

— Se så, kräng nu å’ dej böxera mä’, så ska du slippa
trollet. — Böxera ä’ mina, dä’ vet du. Se’n så kan du gå
in och svänga dej hos din nya fästemö. Då ä’ du just
passelig åt henne! flinade Stina och såg riktigt
genomdjädrig ut.

Det halp inte Karl Anders, att han tiggde och grät
och bad att åtminstone få låna pantalongerna till da’n därpå.

— Kräng bara af dig dem! skrek hon och ryckte och
slet i den arma stackarn, tills han omsider stod där mer än
halfnaken i natten.

Då knallade hon omsider i väg med sitt klädesbylte,
medan regnet strömmade ner öfver den nakota ynglingen.

Han uthärdade inte längre.

Att gå in i lekstugan sådan han nu var, det stod inte
till för honom. Det fanns bara en utväg till räddning tyckte
han, och så sprang han i fatt Stina.

— Låt mig få ta på mig kostymen igen, så ska’ jag
följa dej hem! ropade han efter henne.

Hon gaf med sig förstås, ty det var dit hon ville ha
det, och klädde på’n och tog honom med sig hem och
vaktade honom granneliga till dagen därpå.

Så fort det var dager tog hon honom med sig till
prästen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sambygd/0535.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free