- Project Runeberg -  Samlade bygdehistorier /
541

(1900) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rekrytering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vore förtent i halsen, slutat med påtåren, torkade han sig
om munnen med tröjärmen samt grep en tidning, som låg
på »skeffangeren» för att titta i henne, mens vi slutade vår
drickning.

Han hade emellertid inte läst långt, förrän han stampade
till i golfvet och svor en lång och syndig repris.

— Hva’ nu då? Har stutapriset gått ner? sporde vi.

— Nä’! Men tösst ett grand, gubbar, så ska’ ni få höra
hvad värre är.

Och så harklade Kalle och las om de stora rustningarna
i Norge.

Ju längre han kom i texten, dess mer rynkade vi
ögonbrynen och beto hop tänderna. När jag tittade på de
andra rotehållarne, såg jag hur ögonen gnistrade och
näsborrarna vidgades på dem.

De sågo ut precis som karlar se ut, när de tänka
att slåss.

Jonas satt stilla som en målad bock på stolen, blek
som ett lik och glodde på sin bössa, hvilken hängde på
väggen.

Ja, jag observerade att vi voro arga som bålgetingar
allesammans, och Kalle darrade på målet, så att han knappt
kunde läsa.

Men allra underligast var det att se pojken, som vi skulle
städja till soldat.

Han hade rest sig upp och stod midt på golfvet och
tycktes svälja hvarteviga ord, som Kalle las. Voro vi bleka
så var han däremot röd i synen som en pion, och bröstet
hof sig och arbetade på’n, som om han kappsprungit. Han
såg inte alls dum ut i det ögonblicket. Hans ögon glänste
och tindrade som ett par ljus.

Flickan, som satt med det plundrade kakfatet i skötet,
kunde inte vända sina blickar ifrå’ honom.

— Håller dä’ streck hvad ni läst? flåsade pojken, när
Kalle lagt ifrån sig bladet, och vi andra af pur förtrytelse
inte kunde komma fram med ett enda ord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sambygd/0541.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free