Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Patron Snuselin och jag på äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där fanns endast hans skinnbyxor att tillgå. Men det blef
intet annat råd. Snuselin måste anlägga skinnbyxorna, fast
de, krokiga som de voro, icke nådde stort längre än till
knäna på’n.
— Ja’ nöjes med livad som hälst, bara det är torrt,
så att jag kan komma hem och tala med doktorn! sa’ han
med darrande röst.
Och vi plockade ihop litet af hvarje: ett par
träskostöflar, en kalfskinnsväst och skinnfodrad vadmalströja, så
att Snuselin till sist såg rätt hygglig ut.
Men när vi skulle gå, blef det fråga om ytterplagg
och hufvudbonad. Gubben Svens mössa var alldeles för
liten och ytterrock fanns inte i huset.
Det blef till sist nödvändigt att krångla på Snuselin
käringens gamla vinterkappa och knyta en ylleduk om
hufvudet på’n. Den senare ville han till en början icke på
några villkor anlägga. Men jag sa’ honom, som sanningen
var, att han måste hålla sig varm om hufvudet, annars
kunde han lätteligen få hjärninflammation.
— Men ja’ kommer att se ut som en stolle! suckade han.
— Vill du hellre dö då? sa’ jag.
— Nej, för hundingen! svarade han och lät Sara knyta
på sig ylleduken.
Sådana gingo vi ifrån torpet och sådana återvände vi
hem vid middagstiden.
Klädd i Svens på Vraket träskostöflar, skinnbyxor och
Saras vinterkappa, kilastrumpor och gröna ylleduk tågade
Snuselin fram öfver vår storgata, och jag skred vid hans
sida mera liknande en murerihandtlangare än en apostel.
Alla skolpojkarne följde efter oss och hurrade, ty de trodde,
att patron Snuselin var full och att han klädt ut sig »för
skojs skull».
Hvad fru Snuselin sa’ mig, när jag öfverlämnade
mannen åt henne, det kan inte upprepas i tryck, men
andemeningen i hennes anförande var, att hon ansåg, att
jag af elakhet och för att skämma ut hennes man lockat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
