Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aftonfrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men mot hvarje jul kom han alltid åter och tillbragte
några veckor eller månader hos fadern. Bergaholm blef då
städse skådeplatsen för en mängd galna upptåg.
Ty unge grefven var inte som annat folk. Ofta kom
han insprängande på en häst i matsalen vid måltiderna.
Stormade det på julaftonen, kröp han upp på slottstaket,
satte sig grensle öfver takåsen med en champagnebutelj i
ena och ett dryckeshorn i den andra handen. Han roade
sig med att skjuta till måls på tuppen å kyrktornet, och
var han riktigt i tagen, krusade han icke för att till och
med slänga in några kulor genom själfvaste kyrkfönstren.
Ett särskildt nöje fann han äfven uti att rida omkull
människor på vägarne. En sådan vettvilling var den unge
grefven.
Människorna i trakten bäfvade därför nästan för julen.
Den »vilde grefven» skulle ju då komma, och någon
skadegörelse och ledsamhet åstadkom han alltid.
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
Så kom han en vinter likväl såsom en förvandlad
människa.
Han kom en natt i början af december, tyst och utan
vanligt buller och bång.
Ingen såg honom, när han anlände. Betjänten, som
vaknade och kom ut, körde han in samt tog sin våning i
besittning utan någons hjälp. För det mesta höll han sig
sedan instängd i sina rum och mottog ingen, icke ens far sin
därinne. Sällan infann han sig vid måltiderna, utan lät
bära in maten i sitt mottagningsrum. Men när han någon
gång visade sig ute, var han så saktmodig och stillsam, att
ingen kunde känna igen honom. Folket skakade också på
hufvudena och sa’:
— Han dör nog snart, det syns!
Ingen var dock mera förvånad öfver förändringen än
gamle grefven. Han spände ögonen i sin son som uti ett
underverk, frågade och svor, men den unge lämnade honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
