- Project Runeberg -  Samlade bygdehistorier /
592

(1900) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigiska vindar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Då hände sig på ett ställe, där mönstringen stod vid en
aflägsen gammal gästgifvargård borta i bygden, att den af
krig mättade luften angrep en af pojkarne till den grad,
att han tog sig för att upphäfva fruktansvärda härskri och
krigstjut vid gästgifvargårdens ladugård, utan att
vederbörande fjärdingsman förmådde med sin embetsmyndighet
tysta eller stuka honom.

— Ti’er du inte, så går ja’ efter länsman, och då får
du si, hur dä går för dej! Han slår dej fördärfvad!
varnade fjärdingsmannen och hötte med käppen, hvilken är en
fjärdingsmans vedertecken.

— Dä’ ger ja’ attan! För om här kommer te’ och mä’
en länsman, som har ligget i helseket se’n
fjortonhundratalet, så krusar inte en äkta krigarpojk! sa’ beväringen och
gaf ifrån sig ett tjut, som kom hela
inskrifningskommissionen att blekna.

Men då gick länsman ut och förfogade sig ner till
pojken, och innan man visste ordet af, barkade det in i
tröskverkskörhuset med både länsman och beväring.

— Nu får han smörj, och det kan göra honom godt,
den drummeln! log fjärdingsmannen och förmanade de andre,
att de skulle hålla sig på afstånd, ty fjärdingsmannen ville
naturligtvis inte, att där skulle blifva några vittnen emot
länsmannen, ifall han skulle råka att, i kraft af sin
hiskeliga styrka, klämma till ett grand för hårdt.

Nä nä, de stora hålla minsann allt ihop, och den ene
korpen hugger inte ut ögonen på den andre.

Kaptenen stod på trappan och log och snodde
mustascherna, önskandes framgång åt länsmannens lofliga företag.

Rätt hvad det var, hörde man ett och annat stönande
från körhuset, men eljes ingenting, förr än med ens
tröskverket började skramla på och gå med en förvånande fart
och ett grufligt rammel.

Ingen kunde begripa hur det var fatt eller hur det
kom sig. Men tröskverket gick och gick i jämn takt och
visade ingen tendens att vilja stanna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sambygd/0592.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free