Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lockout
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de högt skinande ljusen på Stockholmsbänken någonsin
under tidernas lopp kommit på dessa tankar, utan att de först
skulle födas hos det enkla men öfver all höfva kristliga
folket uti Fånö socken.
Dock det är ju så, att en tanke föds till lif, när tiden
behöfver den. Och sedan kvittar det ju lika, om den födes
under en hundskinnshätta i Fånö eller under en
sextonkronors »stukis» i Stockholm.
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
Ja, saken var den, att det under hela eftersommaren
rådt sorg och stort bekymmer i Fånö.
Hela skördeanden igenom gingo gubbarna i socknen
omkring på sina åkrar och sågo slokörade ut. De hängde
ner skallarne och runkade på dem och grunnade och
grunnade så att de kunde sig fördärfva.
De sörjde likväl icke och voro ledsna i följd af några
ogynnsamma skördeförhållanden. Ty de hade fått stor
välsignelse af både korn och kärna.
Nä, gubevars. De hade fått fullgod skörd, och när nu
för öfrigt alla landtmannaprodukter, undantagandes kaffe,
stiga så besattandes i pris, borde ju Fånöborna egentligen gått
och trallat på sina tegar eller dansat polska och varit som folk.
Men det gjorde de inte. Utan de bara suckade och
stönade och menade på, att landets författningar voro
sådana, att de rent af fördärfvade riket i längden.
Hvad var det då, som på det viset tryckte Fånöbornas
sinnen och jagade dem till förtviflans branter?
Joho, godt folk, det var inte mer och inte mindre än
det, att de omsider kommit under fund med, att deras
småskollärarinna tjänat församlingen uti fem år, och att hon
nu hade rätt till — femtio kronors ökning å lönen.
Det var detta, som pressade de stackars Fånöborna
till marken. Hvar de gingo och hvar de lågo, sutto eller
stodo, på fält, i loge, i bönehus eller hos sina kvinnor, jämt
och samt red dem lärarinnan och de femti kronorna såsom
en mara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
