Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
milj som befann sig i en ytterst nödstäld
belägenhet; den tillhörde ej något
kyrkosamfund och hade ej vändt sig till
fattigvården med bön om hjelp.
Damerna åstadkommo på stället en slags
organisation för att bispringa ifrågavarande
familj. Ett möte sammankallades
veckan derpå till Mrs. Hans Mattsons
hus, då tjenstemän valdes och omkring
ett tjugotal damer ingingo som
medlemmar i “Ladies’ Aid Society.”
Föreningens syfte blef att bispringa en hvar
skandinav som befans vara i behof af
ofördröjlig hjelp i ekonomiskt afseende.
Genom en låg medlemsafgift, diverse
tillställningar till kassans förmån och
frivilliga bidrag blef föreningen iståndsatt
att göra ej så litet godt. Mrs.
Hans Mattson var dess första ordförande
och innehade denna syssla i flera
år. Bland dess öfriga tidigare medlemmar
märktes Mrs. A. Bergström, Mrs.
P. P. Swensen, Mrs. N. P. Peterson,
Mrs. K. Bendeke, Mrs. J. F. Peterson,
Mrs. Luth. Jaeger, Mrs. P. Clausen, Dr.
Svanoe och Miss Sahlgaard. Föreningen
fullföljde sin verksamhet i flera år,
men så inträffade en period af slappt
intresse och stillestånd. Efter ett par år
återupplifvades intresset på nytt vid ett
möte, som år 1890 hölls hos Mrs. P. P.
Swensen och en ny period af liflig
verksamhet begynte. För att gifva
föreningen en mera bestämd plats bland
samhällets välgörande organisationer beslöts
vid möte i Mrs. Bertha Nilssons hem,
på förslag af Mrs. Luth. Jaeger, att
antaga ett annat namn för densamma.
Valet föll på “Jenny Lind Society,” såsom
omfattande begrepp på all svensk
qvinlighet och välgörenhet. Jenny Lind
Society gjorde sitt nya namn särdeles
fördelaktigt kändt härstädes och samverkade
för en tid med Associated Charities,
en gång bidragande med en summa
på flera hundra dollars för lindring af
nöden bland stadens fattige. Föreningens
årsfest, som firades med bal eller
stort samqväm, tillhörde de största och
mest fashionabla af skandinavernas
sällskapliga attraktioner. Medlemsskapet
ökades betydligt och föreningen
blomstrade för en ny period af flera år intill
år 1897, då flera af dess mest aktiva
medlemmar drogo sig tillbaka. Efter
några månader af overksamhet kallades
ett möte till Mrs. Jacob Swansons hem,
vid hvilket beslut om föreningens
upplösning fattades.
“Orpheus.” — Bland alla föreningar
som “sjungit ut” har ingen under sin
mödosamma tillvaro egt ett så lysande
och omfångsrikt program som
Orpheus. Hvad densamma presterat lefver
ännu i friskt minne bland svenskarne.
Ingen förening har vid dess bortgång
saknats mer än Orpheus, och mången
lefver ännu i det ljufva hoppet att
föreningen ej är död, att den endast
slumrar och snart måtte vakna upp igen.
I den tron, att så möjligen kunde vara
förhållandet, lemnas en kort redogörelse
öfver den så allmänt saknade
folkgunstlingens lif och verksamhet.
Sångföreningen Orpheus stiftades i
November 1889 på initiativ af Gustaf
Wicklund, som blef dess förste
ordförande. Ändamålet var närmast att få
till stånd en svensk sångförening, som
kunde samverka med de respektive
norska och danska sångföreningarne på
platsen för att värdigt förbereda och fira
den skandinaviska sångarfesten, som
beslutats hållas i Minneapolis i Juli 1891.
I de förberedande arbetena för festen
gjorde Orphei medlemmar, åtminstone
de flesta, mer än sin andel och ha för
det lyckade och storartade resultatet af
festen all heder. N. P. Nelson var
kassör och Victor Nilsson sekreterare å
sångarfestens exekutiva komitee.
Föreningen, som till en början bestod af
ett trettiotal medlemmar, valde till sin
direktör professor Gustavus Johnson,
som efterträddes af direktör C. H. E.
Öberg, hvilken var anförare vid
sångarfesten härstädes. Dess värre voro
röstresurserna ojemna och det nummer,
Josephssons “Islossningen,” som valts
för sångartäflingen, allt för fordrande,
hvarför Orpheus vid festen ej gjorde det
intryck som man haft anledning vänta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
