Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carlo A. Sperati är en son till den
allmänt kände, nu aflidne, musikern i
Kristiania, Paola Sperati, som för flera
år sedan kom till Norge med ett
italienskt operasällskap och förblef bosatt
derstädes. Carlo A. Sperati är nu prest
i den norska synoden och verkar som
sådan för flera församlingar i
Washington. Han är bosatt i Tacoma.
Sångföreningen leddes sedermera på
kortare mellantider af J. L. Hjort,
Oscar Ringwall och John Dahl.
På grund af den förslappning, som
följde efter sångarfesten, låg föreningen
i dödsdvala i ett års tid. Åren 1892-97
egde föreningen också en blandad kör.
I Augusti 1892 blef Erik Oulie anstä’d
som instruktör. Man ryckte upp sig lite
grand, och reste föreningen till den
skandinaviska sångarfesten, som hölls i
Chicago under verldsutställningen, med
23 sångare.
Det var icke nu samma lif i
sångarfesten som förut, på grund af den
splittring som uppstått mellan de norska och
svenska sångföreningarne inom
‘‘United Scandinavian Singers of America."
Kassan blef uttömd för att kunna
bestrida reseomkostnaderna, och efter
festen såg det temligen mörkt ut. Det
säges, att på ett öfningsmöte vintern
år 1894 bestod manskören af
instruktören och en sångare.
De gamla medlemmarne vaknade
snart upp och slöto sig till föreningen
igen. Vid den sångartäflan, som egde
rum den I7:de Maj 1896, och i hvilken
nio sångföreningar deltogo, blef
Nord-maendenes Sångförening tillerkänd
första priset.
Föreningen deltog i “Northwestern
Scandinavian Singers’ Association’s"
sångarfest i Duluth och West Superior
i Augusti 1898 och vann åtskilligt bifall
vid konserterna såväl som smickrande
tidningsreferater. All konkurrens var
utesluten från denna fest.
Föreningen, som för närvarande
håller sina sångmöten å 1700 E. Franklin
avenue, räknar 30 aktiva medlemmar
och står nu under ledning af violinisten
F. Melius Christiansen, som för en kort
tid sedan kommit tillbaka från ett par
års studieuppehåll i Leipzig.
De nuvarande tjenstemännen äro:
Carl Hansen, president: E. O.
Blind-heim, vice president; Olaf Sivertsen,
kassör; E. Ottesen,
orotokollsekrete-rare; Lorentz Myhr, korresponderande
sekreterare, och John Grong,
finanssekreterare.
DEN NORSKE TURNFORENING.
Omkring år 1887 stiftade en del
norska turn-entusiaster “Normanna
Turn-forening af Minneapolis.” Föreningen
frodades en tid och hade ett
medlemsantal af närmare ett par hundra, men så
afslappades intresset, de gamla
krafterna försvunno och inga nya kommo i
stället, mötena blefvo sämre och sämre,
tills man slutligen måste ge upp hoppet
och nedlägga föreningen.
Det varade emellertid icke länge förr
än en del af de mest ifriga gymnasterna
väckte det sofvande intresset, och den
i:ste Oktober 1892 organiserade de
“Den Norske Turnforening af
Minneapolis.” Medlemsantalet var icke stort,
kapitalen ännu mindre—men det lifliga
intresset för saken var så mycket större.
Deras första lokal var i Normanna
hall, der de hade tillfälle att nyttja den
gamla Turnföreningens apparater, som
då egdes af Normanna Hall Society.
De första instruktörerna voro Oscar
Olson och Eugene Erickson.
Sommaren år 1893 blef man
emellertid nödsakad att flytta från Normanna
hall. Utan varning fann föreningen sig
således med en gång utan lokal och
utan apparater, och då kassan var
temligen skral, var situationen allt annat än
behaglig.
Men man tappade icke modet för det.
En komitee blef på stående fot tillsatt
för att finna en ny lokal och en
insamling bland medlemmarne sattes i gång
för att skaffa de mest nödvändiga
apparater. Martins hall på hörnet af
Washington och Cedar avenues blef
hyrd. Det var lågt i tak och mörkt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
