Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. E OSBORN.
Bland våra landsmän i Minneapolis
intager kapten Osborn en intressant
ställning, enär han är en verklig
svenskamerikansk “pioneer.” Det är just 50
år sedan han ankom till Amerika, en
J. E. OSBORN.
liten sexårig pilt, tillsammans med sina
föräldrar och syskon. Det var år 1849,
samma år som guldfebern grasserade i
Amerika, och så många, till och med
nykomna svenskar, drogo ut till
Cali-fornia för att söka efter den ädla
metallen. Resan ifrån Sverige till New
York skedde med segelfartyg och tog
tio veckors tid. Den lille blifvande
krigaren måtte ha varit en käck gosse, ty
det berättas om honom att han under
resan på hafvet en vacker dag, till sina
föräldrars stora fasa, men till
besättningens lika stora nöje, klättrade
uppför “riggingen” ända till första
mastkorgen. Så stor var sjökaptenens
förtjusning öfver pojkbragden att han
skänkte den lille emigranten, vid
framkomsten till New York, en hel
beklädnad. På vägen vesterut kom den
äfven-tyrligc gossen nära att plötsligen sluta
sina lefnadsdagar genom drunkning i
Erie-kanalen. Farleden vesterut var då
med ångbåt från New York till Albany,
derifrån på kanalbåt till Buffalo och så
sedan med ångbåt till Chicago. På
färden emellan Albany och Buffalo skulle
lille Joseph en dag hoppa i land, men i
stället bar det af ner i kanalen. Hade
ej vänliga och starka armar hasteligen
dragit honom upp, så hade den ystre
gossen måst gräsligen sluta sina äfventyrs
dagar. Han fiskades dock upp för att
genomlefva många äfventyr sedan den
dagen, deribland fyra och ett halft års
krigstjenst i Unions-armeen.
Kapten Osborn har icke lyckats samla
några jordiska egodelar, dertill har han
varit alltför hjelpsam mot andra, men
kom ändå ’en gång nära att blifva en
rik arftagare. Hans fader, den
välkände och allmänt högaktade professor L.
P. Esbjörn, hade nemligen vid sin
ankomst till Chicago en stark böjelse att
uppköpa en tio acres landbit, som
erbjöds honom för $250. Chicago var då
ej mycket mer än en liten by och den
omnämda landbiten var belägen ej långt
från verldsstadens nuvarande centrum.
En mycket klok landsman afrådde
honom dock på det allvarligaste från ett
sådant äfventyrligt förfarande. Den
lärde teologen tänkte, att den råd lyder
är vis, reste längre vester till Andover,
Illinois, der han lefde upp sin lilla kassa
under ett sträfsamt arbete med att
grundlägga kyrklig ordning bland sina
invandrande landsmän. Och så blef
Joseph med sina syskon arflös. Den
ömme fadern sökte dock efter bästa
förmåga att delgifva sina barn en
uppfostran, fastän läroverk ute på Illinois’
prärier voro få på den tiden. Den
blifvande kaptenen skickades derför vid tio
års ålder till ett läroverk, “The Capital
University,” i Columbus, Ohio, der han
under en kort tid fick inhemta de
första grunderna till en allmän bildning.
Den allmänt älskade Dr. E. Norelius
var då en ung teologie student vid
samma läroverk och hade ett vaksamt öga
öfver skolpilten, som gaf teologen åt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
