Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref från Leopold till J. Axelsson Lindblom IV. Af E. Lewenhaupt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 Bref från Leopold till J. Axelsson Lindblom.
verser likar sig altid. Han gör med hvarje nytt stycke min stora
förundran. Det är ett träd som ju äldre det blir, ju rikare
blomstrar det1).
1) I sitt bref af d. 22 Febr. skrifver Lindblom: »–––––-Jag är viss
på att Domprosten skickar dig sin Lessus Senilis som du ej utan interêt skall
läsa. Gubben är ett järtecken på vitterhetshimmeln. Utmärglad af krämpor,
stående lutad öfver ett lågt bord, ty sitta kan han icke, skrifver han beständigt
vers, han tänker ej på annat, då hvar och en, som ser honom, tror sig se döden
på hans läppar. Här är ett bevis att han icke släpper något tillfälle, der han
kan låta sin åder flyta. Men hans Svanesång, på hvilken han med framgång
uttömmer sin styrka och allt det behag han ännu har i sitt våld, blir hans
Poeme till dig öfver Virgilii lagerkrans, gifven af Gustaf III. I sanning blir
detta stycke classiskt, och Gud vet, om någonsin ett sådant mer skrifves i
Sverige.»
Huru högt Leopold satte Älf framgår af följande bref från honom till
Gjörwell, som nedsände en copia däraf till Älf jämte ett bref, hvari han yttrar:
ö_ — — — Hvad den hos oss ofelbare Kännaren af Snilleverk, Hr Leopold
yttrat sig om min käraste Broders Skalde-Åder uti Latinska Språket, uti detta
Snillets liksom egna och värdigare språk, intages bäst af bilagde Utdrag utur
Dess sista Bref till mig. Hvilken högst angenäm Skänk således för oss bägge,
at få mottaga af den väl åldrige, men eldfulle ®ch sinnrike Samuels hand ett
Quäde öfver en Lager, gifven och mottagen af tvänne kännare, hvilka Snillet
förenade och emellan hvilka den mest förädlade smak uphäfde det öfriga
afståndet, tillät dem i samma mån njuta Vänskapens, Förtroendets Sällhet —––––-.»
»Utdrag utur Herr Kungl. Secreter C. G. Leopolds Bref dat. d. 23 Jan. 1798.
Hvad mig enskildt angår, skulle jag svårligen kunna hastigt upräkna alla
de Rättigheter han (Dompr. S. Älf) har til min vördnad och til mit ömma
deltagande. Jag var i min ungdom hans Lärjunge, och det är jag än. Jag har
til äfventyrs at tacka honom för de första intrycken af en sann smak;
visserligen för mycken senare undervisning och framför alt för mycket nöje, som jag
njutit* i Hans sällskap och vid läsningen af hans Latinska Skaldestycken. Under
mitt vistande i Linköping för tre år sedan, emottog och bemötte han mig alltid
med en Fars godhet. Efter min återkomst till Stockholm har Han hedrat mig
med flera minnen af samma godhet och af samma oförändradt sköna Latinska
Sånggudinna. På lång, mycket lång tid, har jag ej läst, ibland moderna saker,
något skönare än hans Grafskrift öfver Doctor Lindblom. Af en händelse föll
den mig i händerna för några dagar sen hos Landsh. Rosenstein. Sällskapet
var talrikt, de fleste deribland förstodo Latin; Jag upläste den, och alla
öfverenstämde med rörelse at beundra den ojemförliga ljufheten af detta Poeme.
Man måste medgifva mig, at vår Svenska sång är en barbarisk jargon mot denna
Romerska röst. Men hvad hvarken jag eller någon annan kunde förklara, det
var, huru en man inpå sena Hösten af sin ålder, och dertil utmattad af
kroppslidande, kunde ännu behålla denna Vår i Snillet, denna mjuka och lifliga ton,
dessa färger af en frisk bildningsgåfva, som ständigt fortfara at utmärka hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
