Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jubelfesten 1693. Ett bidrag till Storhetstidens kultur- och literaturhistoria. Af E. Wrangel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jubelfesten 1693. 83
Septentrionalia, das ist, das Nordische Licht- und Freuden-Fest1).
De svenska och äfven de nordtyska protestanternas motstånd mot
de påfviskes anfall och stämplingar omnämnes här vidlyftigt och
med en mängd historiska citat först i exordiet, och sedermera, då
berättelsen fortsättes ända till den närvarande tiden, i sjelfva
predikans första del om den nordiska ljus- och glädjefesten: »Woher
es enstehe?», hvilket senare naturligen förklarades på grund af
mörkrets bortvikande och ljusets fria spelrum. »Wie mans recht
begehe?» utvecklades i afhandlingens andra del, och skulle detta
ljus- och glädjefestens rätta begående ske dels genom att följa
Jesus, dels genom att lofva och prisa Gud. Det hela afslutades
med en längre, ganska vacker bön.
I Wismar predikade i Nicolaikyrkan pastorn derstädes, Mag.
Henning Joh. Gerdes om Das fröhliche Jubel im Norden2).
Ännu utförligare än Diecmann och med ännu flera lärda citat
berättade denne för sina åhörare om de olika slags jubelfesterna och
särskildt betydelsen af den svenska. Katolikernas villfarelser
bemötte han sedan på ett ingående sätt, särskildt polemiserande mot
1) Tryckt i Stade s. å. — Ingången hade motiv från Ps. 43 v. 3-4 (om
ljuset såsom ledande till Guds glädje), exordiet från Joh. Ev. 10 k. 22 v. (om
kyrkomessan i Jerusalem). Dagens text var egentligen utgångspunkt för
afhandlingen, i hvilken berättas huru liksom himlaljuset från Jesus först utgick
öfver lärjungarne och så öfver den blinde, det likaså nu utgått öfver den
nordiska kyrkan. — Jemte de i texten intagna citaten från Baazius, Pufendorf,
Schefferus m. fl. vidfogas i den tryckta upplagan en hel samling (21)
»Annota-tiones», utgörande utförliga bevis för eller berättelser om hvad texten endast
kort antydt (t. ex. rörande liturgien, Duræus o. s. v.).
2) Tryckt i Hamburg s. å. 101 paginerade sidd.s jemte 1 + l */2 al’k
opaginerade; de sista innehålla ett »Anhang», ofvan anfördt såsom (é),
Dedikationen till Carl XI är daterad Wismar den 1 Juni 1693. Ett deri på ett blad
befintligt, mycket vackert kopparstick i tidens stil (barock) visar, under en
inskrift »Non occidet orta» med nordiska stjernemblera nedanför, en uppslagen
bok (Bibeln) på en sol med tvenne sväfvande qvinnofigurer på ömse sidor: den
ena af dessa tydligen afbildande katolska kyrkan och omgifven af mörker, har
en flyende ställning och en påskrift »Pnrgatorum indulgentiæ»; den andra
figuren, den evangeliska kyrkan, som är omgifven af palmbärande englar, håller ett
ljus öfver boken med ena handen och en basun med den andra, hvarvid en
inskrift »Gloria in excelsis Deo» är fäst. Under det hela prunkar Carl XI.s
namnskiffer med tre kronor öfver en jordglob.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
