Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stafvelseräkning som princip för svensk vers under sextonhundratalet. Af O. Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 Stafvelseräkning som princip för svensk vers under sextonhundratalet.
materialet, och af samma skäl måste jag inskränka mig till några
spridda anmärkningar rörande sådana samlingar, som följa eller
röja en tendens till stafvelseräkning.
Laur. Jonæ Gestritius utgaf 1591 »Någre Andelighe Wijser och
Loffsonger», hvilka 1619 följdes af en många gånger större
samling, utgifven af författarens son *).
Större delen af dessa sånger ansluta sig till latinska
förebilder, och versbygnaden är i dessa tydligen syllabisk, ehuru
undantag visserligen icke äro alltför sällsynta 2). Oftast användes en
fyrradig strof med 8-stafviga verser, detta äfven då rimmet
undantagsvis är kvinligt (t. ex. s. 190). Från och med s. 201, där
bordpsalmerna börja, angifvas sällan några latinska förebilder, och här
påträffas ock flera på accent bygda, icke syllabiska stycken (t. ex.
s. 303)3). Här förekommer ock växlande strofbyggnad; flera gånger
(s. 242, 260, 270, 313) är strofen bildad efter schemat ababccd,
hvilket ofta möter oss i reformationstidens psalmsång och
rimligtvis var hämtadt från Tyskland, där det var mycket vanligt.
Egendomlig är strofen i en sång om Johannes Döparen:
Förläna oss tijn helga nåd, Herre blijd,
At wij rätteligh begå thenne högtid
Och tijn stora nådewärck rätt begrunda
altidh förkunna.
Tydligen har originalet här varit skrifvet på saffisk meter,
som Laurentius Jonæ efterbildat blott med hänsyn till stafvelsernas
antal, hvilket är oberoende af de växlande manliga och kvinliga
rimmen.
1) Denna andra samling innehåller »En liten Commendation» af Joh.
Both-vidi på syllabiska 8-stafviga rimpar; accenten är någorlunda riktig.
2) Att författaren så pass strängt hållit på stafvelseräkningen är märkligt,
enär melodierna ofta förete vidlyftiga broderier för hvarje stafvelse, hvilket lätt
kunnat locka förf. att lätta sitt besvär genom att underlägga melodien ett
godtyckligt antal stafvelser.
3) Dylika redan bland de i 1591 års upplaga intagna t. ex. (Congaudat
turba fidelium)
»Oxer och åsnor the merckte thet försan
Tå föddes1 Werldenes Frelsare man».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
