Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HflöSy uppstå, skräckfritt äro efter min öfvertygelse säkra spondéer,
hvilka aldrig böra behandlas som trokéer. Tvärtom bör sista
staf-velsen kunna nyttjas i cesur». Likaledes förklarade Adlerbeth, att
ord af samma typer som de anförda trestafviga högst sällan och
endast då den senare delen vore mycket lättflytande (t. ex. fortfara)
kunde nyttjas som daktyler. Skälen härför voro: »att de enkla
ordens aksent ej synes i sammansättningen böra beröfvas dem», något
som ej häller alldeles skedde i uttalet, »åtminstone i det högtidligare»;
»att de hårdaste daktyler ofta eljest skulle tillskapas» (såsom
frum-blixtra); att analogien med andra sammansättningar,, såsom bereda,
fordrade beaktande; att tyska författare förforo på samma sätt1, och
att slutligen »versen härigenom göres mera sammanbunden» genom
incisionen (t. ex. Irejcäftadt), hvilken »de gamle med mycken
omsorg iakttagit».
I livad mån ett dåtida uttal i vissa fall kan hafva understödt
denna åsikt, skall jag här lämna åsido1 2 3 * *. Det kraftigaste skälet torde
i alla fall hafva varit sträfvandet att så mycket som möjligt närma
den svenska hexametern till den antika, i det att man uppfattade
äfvcn den förra såsom en bestämd följd af långa och korta
stafvel-ser. Särskildt livad spondén beträffar ville man, då en betonad
stafvelse i svenskan skulle motsvara en lång i latinet, försöka bilda
densamma af två betonade stafvelser8, och genom ett spondaiskt
ords fördelande, på två versfötter åstadkomma den kraftiga cesur,
uti hvilken de flesta af antikens dåtida tolkare synas hafva sett
hexameterns skönaste prydnad.
Regnér yttrade i sin första uppsats, att våra spondéer sällan
kunde »fördelas på tvenne takter för att åstadkomma den så kallade
cesuren», ty takten blefve härigenom rubbad (såsom hos Stiernhielm
snö\hvtt)i men detta uppvägdes af »den oväntade likheten» med
den antika hexametern. I sin senare uppsats stod han på samma,
en smula tveksamma ståndpunkt, undrande, »om ej denna lilla bryt-
1 Om Voss och andra öfversättare se Victor Hehn, Einiges uber Goetlies
Vers uti Gedauken uber Goethe, 3 Aufl. s. 337 fT. och 352.
a Detta kan äfven vara händelsen med somliga i förra afdelningen behandlade
fall. Se härom Kock, Svensk aksent. Jag begagnar tillfallet att hänvisa till de
bibliografiska anvisningarna i detta arbete, hvilka varit mig till mycken ledning»
och ber att fa uttala min tacksamhet äfven för af prof. Kock välvilligt lämnade
muntliga upplysningar.
3 Hammarsköld (Lyceum I: 83) beundrade mycket Adlerbeths vers:
Så kraftfordrande | vä rf, Rom! | var det att lägga din grundval.
Jfr om ofvanståendc Minor, Neuhochdeutsche Metrik s. 33 och 139.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
