Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalin och Ulrika Eleonora. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dalin och Ulrika Eleonora. 53
Gud fångne sin Smorda, hwars Ähra består
så länge som Stiernan i Norden,
med wärdare Sällhet lång tid och i åhr,
än någon Prinsessa på jorden!!!
Jag framhärdar med allerunderdånigste wördnad til sidsta
andedräkten
Stormäktigste Allernådigste Drottning,
Eders Kungel. May:tz
allerunderdånigste och tropliktigste Undersåte
Auctoren til Argus.»
Det framgår af detta bref, att Ulrika Eleonora låtit »Argus»
förnimma sitt välbehag och vidare, att hon uppmanat honom att
fortsätta.
Denna skrifvelse kastar törhända härigenom ett ljus tillbaka öfver
en hittills oklar punkt i Argus tidigare historia, nämligen orsaken
till att kanslikollegiets förbud för Argus vidare utgifvande plötsligen
blef upphäfdt.
Sylwan har i sin afhandling Sveriges periodiska litteratur
under Frihetstidens förra del omnämnt, hurusom i mars 1733 Argus
rent af blef förbjuden närmast med anledning af hvad fjortonde
numret innehöll om gamla och nya adeln, i det Censorn ålades
tillsäga boktryckaren att »ej mera trycka sådant». Men på Horns
förslag upphäfdes förbudet fyra dagar senare, emedan »Hans
Ex-cellence förnummit det en del sådant disapproberat».
Sylwan anmärker, att det utan tvifvel var Argus egen
popularitet som räddade honom, då några enskilda förböner af Dalins
vänner ej gärna kunde ifrågakomma, om anonymiteten skulle
bevaras. Emellertid torde väl knappast Horn och de öfriga råden
hafva så plötsligt upphäft sitt beslut, om ej någon betydande röst
höjts till Argus’ förmån.
Måhända ger ofvan anförda bref en antydan om, hvarifrån
vindkastningen kom. Det är tydligt, att hofvet, och särskildt Ulrika
Eleonora, ogärna såg tidskriftens upphörande, och i en sådan
bagatellsak funno rikets styresmän förmodligen klokt att foga sig efter
konungahusets önskningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
