Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - G. J. L. Almquists Guldfogel i paradis och hans egen tolkning däraf. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 Karl Warburg,
Rörande Guldfogel i Paradis.
Det första, som bör bestämmas, är den egentliga Skilnaden
emellan Saga och Novell (nemligen icke etymologiskt fattadt ej
heller historiskt efter hvad desse bägge Namn i äldre och nyare
tider hos åtskilliga folk betydt, utan i Konst-afseende).
Låtom oss i betraktelsen begynna vid den schellingska
Grundsatsen, att ideelt och réelt, absolut menadt äro ett, så följer att
man kan anse Universi ena sida såsom idéer och den andra såsom
ting (realier); men hvilka dock i sjelfva grunden (d. v. s. då man
ej längre minnes de två sidorna) innebära detsamma. Detta kan
ej annorlunda förstås än så, att alt hvad idéerna innehålla, det
innehålla ock tingen. De uttrycka hvarann ömsesidigt, men på olika
sätt (emedan nemligen idé.e är annat än ting, då de betraktas såsom
de två sidorna af universum). Detta olika sätt kan man sålunda
tillskrifva, att ’idéerna förklara tingen’ och tingen betekna
idéerna. Hela sammansättningen af alla ting i verlden är således ett
system som är en Betekning (Symbolik, af avjti^o^ov, signum, tekn)
af idéernas system. Detta, i korthet sagdt, lägger grunden till
alt hvad man menar med Symbolen. Vore ej idée och ting i deras
eviga grund Ett, så vore all Symbolik i sjelfva verket Nonsens, ty
den vore då ej annat än ett conventionelt antagande, ett emellan
några stycken personer uppgjordt Gontract innehållande ungefär denna
mening. ’Vi hafva oss emellan öfverenskommit, att när vi tala om
det och det tinget, så mena vi den och den tanken’. Symboliken
vore då en vague och lumpen påfinning, utan verkligt förnuft, på
sin höjd en ro-docka för några toma hufvuden, som genom sinliga
föreställningar skola retas till eftertanke.
Men om åter såsom af det föregående synes Symboliken är på
det idealas och realas Enhet grundad, nödvändig och bestämd: så
följer äfven något annat, nemligen att den är fullkomligt allmän,
den finnes aldeles öfveralt. Ty det är icke blott här och der, som
man kan säga, att det reala i grunden är identiskt med det ideala.
Öfv er al t eger detta rum, efter identiteten var absolut. Det finnes
således intet enda Reale, som ej är symbolon för Idée.
’Alla Händelser — (såvida nemligen händelser, såsom skedda
och verkliga i den yttre verlden, i detta afseende böra också anses
för Realier) äro för den skull ock symboler af idéer’. Hela
Historien är. på detta sättet tagen, en symbolisk kedja. Diktade
händelser, i deras mått, äfvenså.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
