Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Reuterdahls bref till fru Hanna Molbech 1837 — 45. Utg. af Marius Kristensen och Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Reuterdahls bref till fru Molbeck 163
väl bevarad fått återkomma till mitt gamla ställe och åter kan
begynna min gamla kära verksamhet. Som De vet, har förändringar
här skett sedan jag reste från Lund. Fru Billbergs hus är tyst
och sorgfullt. Den arma modern bär visst sin sorg med mycken
styrka, men att sorgen sitter djupt i hjertat och knapt ett ögonblick
låter förjaga sig, derom vittnar hela hennes utseende. Strax innan
jag kom till Lund hade ditkommit den arma fästmön. Hon kunde
icke trifvas hemma utan ville till Lund för att gifva sitt hjerta
något lugn. Också umgänget med henne är nedstämmande. För egen
del saknar jag ock mycket den bortgångne. Jag aktade honom
högligen för hans förträffliga Charaders skuld och hade till honom
det oinskränktaste förtroende. De finner således att jag har
anledning att vara nedstämd. Jag är ock mycket sysselsatt efter en
så lång tids frånvaro; men det skall väl blifva bättre. Jag skall väl
åter komma »im alten Gleise», och då skall De från mig få
gladare bref; detta märker jag, vill icke blifva annat än melancholi och
dysterhet.
Midsommarsdagen predikade jag för första gången efter min
hemkomst, i mitt kära Upåkra och hade der en rätt hjertstyrkande
dag. Dock äfven der var sorg. De erindrar den hederlige bonden,
som vi besökte, då De var hos mig i Upåkra. Han dödde dagarne
efter min hemkomst och jag fick icke återse honom. Hans hustru
var några månader förut död, Dessa i sitt slag förträffliga
menniskors bortgång har också kostat på mig och jag tänker på dem
med stor saknad. För öfrigt är Upåkra sig likt. Min lilla trägård
är temligen rik på blommor, ännu rikare på jordbär, och träden
vexa förträffligt. De af Dem hitsända rosenträden, hederan,
capri-folium och vinrankan lefva och synas trifvas väl. Jag har förmått
Fru Billberg att ett par gånger komma dit och jag tänker att jag
i en framtid der skall både sjelf kunna hafva och förskaffa åt andra
mången angenäm stund.
Det var mig kärt att återse Molbech, hvilken jag finner raskare
än jag efter hans bref väntat honom. Det gör mig dock ondt att
jag denna gång skall vara så litet för honom. Sönderhackad som
jag är af yttre och inre sysselsättningar måste jag nästan helt och
hållet öfverlemna honom åt Brunius, Fru Brunius och i öfrigt åt
sitt öde. Det går honom dock godt. Han har gjort en liten resa
med hvilken han var förnöjd. Om Thorsdag tanke vi att
tillsammans fara till Löberöd för att besöka den gamle De la Gardie. Nästa
Måndag vill han åter till Köpenhamn. Han är rask och munter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
