Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anton Blanck, Erik Gustaf Geijers reseanteckningar från England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Gustaf Geijers reseanteckningar från England 39
stad, ungefär af Götheborgs storlek. — Allt wittnade om trefnad,
wälmåga, ordning. Landet deromkring liknade en trädgård. — Under
wäntan på pass dröjde vi i Yarmouth 5 dagar. —
London.
Efter en hastig resa genom det herligaste land i werlden, kommo
vi till London den 18:de Aug. om aftonen. — Inträdet är ej
behagligt från denna sida. Emot söder presenterar sig staden bättre. —
Man far genom evigt långa gator, emellan hus, alla lika — alla
mörka och nedrökta. Man intränger allt djupare i en atmospher af
töcken och rök. Man stöter med häpnad på S:t Pauls kyrka i
trängseln af denna massa af hus. — En hög, colossalisk gestalt, som
med tyst harm tyckes se ner på det krämare-slägte, som köper
och byter wid dess murar. — Man föres fram ibland en oräknelig
folkmäng[d], af hvilken hvar och en synes sysselsatt, hwar och en
brådskande att hinna ett stycke wäg, innan han dör. — Yr i
hufvudet af denna evigt samma rörelse, liksom då man länge stått
och sett på ett strömmande watten, befinner man sig sluteligen i
sitt rum, allena med sin kappsäck, och tycker sig instängd i [en]
werld af tegelsten och ensam ibland en million mskor. Le s ex
tre-tremes se touchen t. Höjden af civilisation isolerar menniskan lika
wäl som aflägsenheten ifrån hennes likar, och jag har aldrig haft
lifligare begrepp om en ödemark, än den stund jag först befann mig
midt i den folkrikaste stad i Europa. — Jag erfor för första
gången rätt lifligt känslan af att wara främling. Hos wildar betyder
ordet ofta det samma som fiende, men det påminner med det samma
åtminstone om ett mskligt interesse. Här war det en slags
plågsam känsla att tänka, det ibland denna ofantliga folkmängd ingen
enda fanns, som för min ringa person hade något interesse mer än
min postillion tills han fick sin betalning och min wärd så länge
han väntade på sin. Besynnerligt nog! Penningar är blott ett.
tecken af waror. Huru mycket är menniskan då, när hon blott är
■ett- tecken af tecknet? — [En] skugga af skuggan? Han har då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
