Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Per Elgströms romantiska poesi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Elgströms romantiska poesi 119
Det är för Elgström betecknande, att en hos Kellgren fullt
realistisk detalj af honom användes i en öfverförd, dunkel
bemärkelse.
Sigvarth fantiserar om sin egen graf på följande sätt:
Och när en Bror får skönja den Cypressen,
som öfver mullen lutar.sig och sörjer, —
han rörd en hågkomst af vår ungdom lifvar
Då nalkas, — — — — — — —
en blomma låna från de gröna torfvor
och smyg på min — — —
Förebilden finner man i "Til Christina", där Timon drömmer
om, huru en "sårad vän" skall finna hans graf:
— — Då skall han höja
en suck til Himlen, sorgens suck ur hjertat,
och säga: Broder! du har gått — — —
och skänka den [grafven] en enda tår af känsla
och strö derpå en enda handfull blommor,
af dessa fältets enkla, blyga blommor.
Dylika reminiscenser ha dock föga att betyda i jämförelse med
det förut anmärkta inflytande, som de Kellgrenska dikterna utöfvat
på "Sigvarths" hela stil och rytmik. Det fritt strömmande, snabba
i diktionen skiljer dem på ett afgörande sätt från den äldre
reflexionslyrikens hårda och tunga sammanfogning eller från den uttänjande,
släpigt upprepande alexandrinens passgång. För den nya stilen
särskildt karaktäristisk är sammanställningen af predikat, hopningen
af verb, i syfte att hastigt återge ett känsloförlopp. Så heter det
t. ex. i "Til Christina" :
Stum, til sin grottas Öpning smyger Timon
och lyss och tviflar, åter lyss och undrar.
I samma dikt talas det om Kärleken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
