Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Prosabidrag af Fru Lenngren i Stockholms-Posten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prosabidrag af fru Lenngren i Stockholms-Posten 187
Ett af de ekivåka infallen från fru Lenngrens dikter möter man
redan i prosabidragen. Det heter i XIV: "Man berättar med
visshet at Fru P ^ o <> förklarat sig för Swedenborgianismen, som
därigenom skal hafva vunnit et godt stöd. Hennes man, som aldrig
velat sätta tro til syner, har dock nu sjelf blifvit så öfvertygad om
Andarnas gång, at han håller för rådeligast at aldrig lemna sin Fru
allena." Kvickheten är alldeles densamma, som ligger till grund
för fru Lenngrens "Andarne",1 en saga imiterad efter Voltaire.
Fru Gunild försäkrar där för sin dotter, som hört hennes utrop och
suckar, att det är en ande, som besöker henne i ensamheten, och
dottern ger, när hon öfverraskas samman med en ung man, den
förklaringen, att äfven hon får besök af en ande. Fru Lenngren har
själf uppfunnit detta drag, hos Voltaire är det, såsom Warburg visat
(a. a., s. 155), ett helgon, som komma på besök. Och att fru
Lenngren verkligen tänkt på just de swedenborgska andarna och velat
begagna tillfället till drift med swedenborgianismen, liksom
prosabidragens författare, det framgår af ett senare struket tillägg i
diktens första affattning:2
O, Swedenborg, tro ej att här
jag dina satser trädt för när
och ämnat, att din lära kränka;
nej, alla tider dess natur
skall glada mången jungfrubur
och trösta mången vacker änka.
Men det är icke blott i dylika, fasta och gripbara detaljer, som
öfverensstämmelsen mellan kvinnoskildringen i prosabidragen och i
fru Lenngrens dikter består. Det är också en identitet i den
psykologiska grunduppfattningen af kvinnonaturen, som är högst
vansklig att analytiskt uppspåra och i ord formulera: det är samma
skepsis, samma ringaktning, parad med godmodig fryntlighet, samma
fina nyans i leendet.
Man finner i prosabidragen det äkta Lenngrenska sinnet för den
psykologiska dagern, för nervlifvet, för lynnets obeskrifliga växlingar
1 Samlade Skaldeförsök, s. 206.
2 Warburg, a. a., s. 157.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
