Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Prosabidrag af Fru Lenngren i Stockholms-Posten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 Fredrik Böök
hänvisa till I, IV, XI, XII, XIII, och framför allt erinra om att
"Journal, hållen af en Köpmans Fru" från början till slut är det
bästa belägget på detta psykologiska grunddrag hos fru Lenngren —
jag kallade den härofvan för en studie öfver det kvinnliga lynnets
metamorfoser.
Till denna den unga köpmansfruns snabba sensibilitet och oroliga
föränderlighet svarar gifvetvis en inre tomhet, grundhet och till
och med inskränkthet. Det är icke bara tanklöshet och hjärtlöshet
i hennes snusförnuftiga reflexion: "Karlarne äro altid obilliga", det
är också dumhet: hon förstår icke bättre. I själfva verket har hon
trots sitt lifliga och kvicka ingenium, trots sin slughet och sin
älskvärdhet, allvarliga psykiska defekter. Man bör lägga märke till att
den kyla, hvarmed icke bara mannen utan äfven tillbedjarna
omtalas, är nästan abnorm; hon är lutter egoism, fåfänga och
afundsjuka, och hon är öfver hufvud icke mäktig en varm och lefvande
känsla, icke ens verklig förtrytelse mot den besvärlige äkta
mannen. Hon lefver helt och hållet i yttervärlden, i saker och ting,
smycken och toaletter. Gentemot tingen får hon först på tungan
de mjuka och smeksamma orden, gentemot dem har hon affekter
och passioner, och fantasien kommer i rörelse: "den sken som
sjustjernan", säger hon om briljantsringen, "det var aldrakäraste täkt",
hviskar hon om silfret.
Man må medge, att en viss, speciellt kvinnlig typ här är
karaktäriserad med helt enkelt förbluffande exakthet och skärpa.
Hvarken "moral insanity" eller "kvinnans fysiologiska svagsinne"
existerade som begrepp på slutet af 1700-talet, men att de tendenser,
sorn ligga till grund för dessa slagord, voro iakttagna, därom
vittnar Journal, hållen af en Köpmans Fru.
Och därom vittna också fru Lenngrens dikter. Den
kvinnotyp, som köpmansfrun representerar, har fru Lenngren haft korn på
hela sitt lif; de kvinnliga svagheter, som utmärka henne, har fru
Lenngren ständigt förlöjligat och hatat. "Tekonseljen" är ingenting
annat än stridshandsken, som redan mademoiselle Malmstedt slungade
mot denna sida af det evigt-kvinnliga. Den häxsabbat af förtal,
småaktighet, fåfänga, grymhet och egoism, som firas kring tebordet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
