Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverker Ek, Om Kellgrens sista diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236 Sverker Ek
hur han njöt af den vackra naturen. Om svägerskan heter det:
"Lilla söta Clara, en liten hygglig flicka, har två vackra barn och
väntar det tredje, gör allt hvad hon kan för att fägna sin svåger".
Det är ju ett litet vackert porträtt, äfven om det ej är så
romantiskt.
I de bref till Rudbeck, som lära oss känna dessa
sommarmånader (juli, augusti och halfva september), omtalar Kellgren också
en förbindelse af helt annan art. Han är nu allvarligt och
brinnande förälskad. Han hade kastat sig in i en lättsinnig förbindelse
med en af operans på alla sätt mest berömda skönheter, Fredrique
Löw, men kärleken hade öfverrumplat honom och behärskade nu alla
hans känslor och tankar. En inblick i dessa lämnar säkerligen
"Saknaden". Samma känslor visar han nämligen i bref, när
tankarne gå till henne. En god situationsbild häraf äga vi i ett bref
till Rudbeck1 från återresan från Skatelöf till Stockholm. Kellgren
kommer till Linköping och beställer sig middag. Han får några
bref. De första sätta honom i godt humör. "Det tredje", han får
nu själf tala "... stylen känd, ämnet gissadt, togs med darrande
hand, lades bort, togs tillbaka . . . fåfängt! fåfängt! Bränvinet gick
i vrångstrupen. Gäddan fastnade i halsen — Hit med det! Bröts,
lästes — hela bloden i rörelse, all appetit försvunnen, måltiden slut."
På en gång känner han sig frysa och svettas, blir distrait och
förkyld, och det hela slutar efter många anstalter från vänliga
människor med orolig sömn och sorgset uppvaknande. Scenen lämnar
i sin nervösa utmålning en lefvande bild af Kellgrens starka
stämningsväxlingar och af hur allt hos honom kretsade kring hans
kärlekslängtan. Det är denna allt behärskande kärlek, som är det
upplefda i Nya Skapelsen och som öppnat vägen för allt det under
de sista åren rikt genomlefda.
Här kan jag ej undertrycka en gissning, att både Saknaden
och Nya Skapelsen kommit till under de lyckliga sommarmånaderna
i Skatelöf. Han har skrifvit några dikter då, och det ligger
närmast att tänka på dessa, ty alla de förut behandlade böra ligga
före denna tid. Situationen i båda dikterna är ju också den, att
Jfr härom Schücks inledning till a. a. sid. IX och XXXII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
