Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Till Per Elgströms biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Per Elgströms biografi 31
böcker, "Reinholds Briefe, Fichtes Wissenschaftslehre, Sittenlehre,
Bestimmung d. Menschen, Kant, Krit. d. prakt. Vernunft,
Metafysik d. Sitten, Schelling, System d. Idealismus, Filosofie d. Natur,
Ideen, Religion." Han ger likaledes vännen flera förnuftiga råd
för studiet af dessa arbeten.
I ett bref från Upsala af 4 januari 1809 besvarar han en från
modern framställd begäran om ett besök i Vexiö. Han förklarar
sig icke vilja resa ner förr än han förvärfvat så mycket kunskaper,
att hans namn förtjänar någon aktning. Med andra ord, han vill
först bli magister. Hans stolthet tar sig öppet uttryck, när det
heter: "Då jag sjelf någorlunda kan försäkra mitt öde och ej
behöfver begära en nåd utan en rättvisa, se då är jag inför mitt eget
omdöme en värdigare människa, och min blick sänker sig ej för en
Beskyddare och se då återkommer jag till den bygd, som såg mig
födas." — I samma bref säger han sig vilja mottaga ett
penningunderstöd frän modern;* det såg uppenbarligen ut som om
magisterkransen skulle gå honom ur händerna i sista stunden på grund
af hans fattigdom. Han skrifver: "Blir det ingen annan råd, måste
jag tilläfventyrs sälja mina böcker, men då är också en del af mitt
lif borta och jag dubbelt beklagansvärd. Min Patron2 har gjort
mig så mycket godt och har haft förluster, så att jag ej vågar
bedja mig hans bistånd." — Han ber i det följande om ursäkt för
att han oroar sin mor och madame Modig med sina bekymmer, men
säger sig icke ba någon annan att öppna sitt hjärta för i detta
ämne; hans särskilda art af stolthet framträder i dessa ord: "Jag
har alltid följt den regeln att aldrig för mina bekanta yppa en svår
belägenhet, som de ej kunna förmildra: framvisandet af någon slags
torftighet förminskar alltid jämnlikheten och ger ofta tillfälle att
förödmjuka en." Det är sålunda icke förvånande, när Atterbom3
omtalar, att han under Elgströms lifstid lika litet haft en aning
om hans penningbekymmer som om att han redan 1807 varit
allvarligt sjuk.
1 I bref från Stockholm 4 april 1809 tackar han för 33 Rd. 16 sk., »i dess
egen anletes svett förvärfvade».
2 Tydligen magister Wiborg.
3 a.’ a., s. 118.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
