Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Moetensen, Riddar S:t Jöran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riddar S:t Jöran 63
honom. Tanken på en sådan roman har däremot länge grott inom
honom. I hvarje fall kunna vi långt tillbaka i tiden spåra flera af
de olika element, ur hvilka romanen sugit sin must och småningom
uppvuxit. Hit hör naturligen först och främst Livijns politiska
skriftställareskap, på hvilket emellertid icke här närmare kan ingås,
men som utgör en förberedelse för det anfall, som han med Riddar
S:t Jöran åsyftade mot det härskande politiska systemet.
S:t Jöranslegenden, kring hvilken romanens djupare innehåll
kristalliserar sig, har redan tidigt intresserat honom. År 1811
berättar Rääf i ett bref till Livijn, att han afskrifvit denna legend.
Med kännedom om det förhållande, som ägde rum emellan de båda
vännerna, är det högst troligt, att Livijn stiftat bekantskap med den
vid något af sina besök hos vännen.
Ett bevis på, huru S:t Jöransgestalten intresserat honom, finna
vi i ett utkast till ett politiskt drama, hvilket var afsett för
"Polyfem". Det var betitladt Upplysningen, allegoriskt efterspel. Där
uppträder S:t Jöran såsom upplysningens riddare mot obskuranter och
dunkelmän. I detta drama,1 hvilket är riktadt mot försöken att
stäfja den nyvunna tryckfriheten, är scenen efter allt att döma
förlagd till Storkyrkan, där den gamla medeltida träskulpturen om
S:t Jöran och draken hade sin plats. Som vi hafva sett, försiggår
romanens begynnelsescen i denna kyrka och S:t Jöransgruppen
spelar äfven en viss roll. I Nya extraposten för år 1820, N:o
26 och ff. finnes ett polemiskt drama, hvars titel är Riddar S:t Göran
eller Trasenbergs ändalykt. Det är ett utfall i Markalls-stilen mot
åtskilliga tidningar (särskildt Anmärkaren och Stockholmsposten) samt
Lindeberg, Wahlberg, Scheutz och åtskilliga andra tidens publicister.
Till en viss grad erinrar detta anfall om den form Livijn valt för
sin roman.
Likaledes har Markalls sömnlösa nätter utgjort en bestämd
förebild för Livijn. Flera af allegorierna gå tillbaka till denna
skämtdikt, i hvars författande äfven Livijn med lif och lust deltagit.2
1 Jfr J. Mortensen, Clas Livijns dramatiska författareskap. Stockholm
1911. Sid. 229.
1 Jag återkommer i annat sammanhang till denna fråga. Här blott ett
exempel. I »Markalls sömnlösa nätter» förekommer en gammal man, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
