Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Bidrag till kännedomen om Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten 75
Plennings Logica m. m.’" Vi skola gång på gång se denna reflexion
återkomma i Kellgrens artiklar. Redan nu kunna vi finna den i
den ofvannämnda understolen; där det heter: "Somlige undra, om
icke det ryckte man altid utsprider, at män af snille äga elakt
hjerta, är en hämd af almänheten för det företräde den nödgas
lämna dem." Att döma poesi efter Plennings Logica (och Vossii
Retorica) är en af de vanliga beskyllningar, som Kellgren
utslungar mot sina motståndare. Ännu i en artikel af år 1790 (Om
andelige poemer S. S. 3 s. 263) förekomma dessa förhatade
läroböcker.1
I sitt svar i n:o 47 söker Addisonsöfversättaren att fritaga sig
från att särskildt ha åsyftat Stockholmspostens redaktörer. Man
tycker sig f. ö. höra en återklang från striden med Leopold, då han
opponerar sig mot att man kallar Horatii oden "rätt qwicka". (Jfr
Leopolds svar i 1779 43.) I sitt svar i n:o 52 upptar också
Kellgren detta angrepp och söker utreda skillnaden mellan sublimt och
kvickt. I slutet gör han ett anbud till försoning.
Det egendomliga med denna polemik är att de båda
motståndarne tyckas ha känt igen hvarandra och anspela på litterära trätor,
som de haft förut. Kellgren talar sålunda om de granskare, som
rynka pannorna, "däröfwer at wåra Auctorers infallen ej äro riktiga
Syllogismer; at de mästadels finnas falska då man pröfwar dem
efter Barbara Celarent", och han gör ett utfall mot den, "som kastar
Creutz och Gyllenborg på elden, om de wågat tillåta sig et enda
elT och skulF." Han klagar också öfver de nyckfulla regler, som
ges ifråga om stafning. Härtill genmäler Addisonsöfversättaren:
"För öfrigt, min Herre och Compagnie, boren i aldeles icke undra, at
en Man, som sielf ofta både frågat Er och andra til råds och med nöje
rättat sig derefter, någon gång tilfälligtwis dristat förehålla Er hwad
han trodde sig bättre weta om ord och stafningssätt." Jag har ej
funnit något tidigare meningsutbyte i Stockholmsposten, hvarpå detta
kunnat syfta. En ledtråd till kännedom om hvem Kellgrens
motståndare här varit, ger möjligen en passage i en uppsats längre fram
1 Enligt meddelande till mig af fil. lic. S. Ek skola de ofta citeras i
Aboafhandlingar från denna tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
