Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Bidrag till kännedomen om Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 Martin Lamm
Ända från sin begynnelse brukade Stockholmsposten tid efter
annan afse en särskild afdelning åt "Strödda Tankar". Vanligtvis var
det sentenser, plockade ur de stora författarnes skrifter, som här
återgåfvos, utan att man i allmänhet brydde sig om att ange källan.
Att de ofta redigerats af Kellgren är säkert, liksom att han någon
gång där serverade egna tankar. Det är emellertid ytterst svårt att
här bestämma hans andel, då naturligtvis intet hindrar, att en sentens
af honom kan befinna sig midt i en samling af främmande. Ibland
kan man emellertid med någorlunda säkerhet peka på honom
som författaren. Så t. ex. till de "Reflexioner", som finnas i
1783 18. Förutom att en af dem direkt syftar på svenska
förhållanden, ge de alla uttryck åt tankar, som vi så ofta sett upprepade
i Kellgrens tidningsartiklar, att man ej kan antaga någon annan
som författare. Jag anför ett par af dem: "Hwarföre hör man alla
människjor berömma sit hjerta och ingen sit wett? Jo derföre at et
godt hjerta, i des wanliga bemärkelse, är en altför liten egenskap
at förtjena någon afwund." Det är alldeles samma karakteristik
af begreppet "godt hjerta, i den mening det tages", som vi funnit
i hans tillägg i den från Helvetius hämtade uppsatsen om afunden
(1781 31 s. 99). — "När man endast talar illa om Män af förtjenster,
passerar man sällan för elak; och det är lättat begripa. Man talar
då illa om ganska få, och man har bifall af alla oduglingar".
Också denna tanke förekommer ju i uppsatsen om afunden och går
igen i "Strödde Reflexioner".
Ett annat fall äro reflexionerna i 1781 278, där också en
syftar på Stockholmsförhållanden och en annan har följande
lydelse : " Det wiktigaste inkast, som falska Religioners förswarare
pläga göra dem som twifla, är, at så många wettiga och tänkande
män sätta tro til den antagna uppenbarelsen. Man har ingen ting
annat at swåra häruppå, än at bedja dessa nitälskare följa med
sig på dårhusen. Huru många tokar finnas icke der, som dömma
sundt och förnuftigt i alla andra mål, utom det enda, hwarwid
deras galenskap fästat sig." Denna tanke återkommer i
anmärkningarna till "Man äger ej snille" vid behandlingen af
swedenborgarne (S.S. 2s. 99): "Först ser man och har sett hos alla falska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
