- Project Runeberg -  Samlaren / Trettiofjärde årgången. 1913 /
238

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert Nilsson, Jakob Fredrik Neikter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

238 Albert Nilsson

inånga förrän Lafontaine skref han doch på et sät som var helt olika hans
företrädares. I Philosophien var en Locke och en Leibniz en Cartesius
genier emedan de bygde sjelfva et nyt systeme och uptäckte sanningar som
ingen förut tänkt på. Men Boileau kan man icke kalla et genie emedan
han icke tilskapade något nyt, han hade en förträffelig god smak men hans
största förtjenst bestod deruti at han väl imiterat Horatius och Juvenalis.
Milton var et genie ty hans P. L. är et arbete som aldeles icke hade någon
model. Hjeltedigter funnos väl men icke af det slaget. Ingen har vågat
taga den Christna religionshistorien til et ämne för sin sång och exsecutionen
deraf var lika så ovanlig som sjelfva ämnet. Mången kan vara et stort genie
och hafva ingen smak. Shakespear hade ingen smak som man ser af de
många dårskaper som finnas i hans skrifter men han var utan tvifvel et
genie ty han hade intet annat mönster än sit eget snille. Mången kan hafva
den bästa smak men ändoch icke hafva genie såsom Popen och Boileau,
ty alt hvad de skrifvit är imitationer (om man tager undan Popens Essai
of Men hvaruti han är original i anseende til stilen men ämnet är lånt af
Leibnizens Theodicée). Det är ingenting rarare än at se genie och smak
förente hos en person. Vergilius hade mindre genie men mera smak än
Homerus. Voltaire hade både genie och smak men mycket bättre smak än
genie. Hans Romaner äro de hvaruti han är mäst originell hans Poemer
äro icke annat än imitationer hans Henriade är en matt imitation af
Aene-iden och hans tragedier äro imiterade efter Shakespear, Corneille och Racine
men i sin Candide sin Taureau Blanc sin Zadig der är han originelle och
har deruti ingen like.1

På flera ställen diskuterar Neikter den under fransk-klassicismen
jämt och ständigt förekommande stridsfrågan om de gamles eller
nyares företräde. Han intager en juste miljöställning och varnar
att gå för långt både i kritik af de gamle och i vördnad för dem.
"Det slår icke felt at vi hafva från de gamla sådane mästerstycken
som vi hafva ganska svårt at egalera; emedlertid är det en sottise at
tro det naturen nu är utnött som åtskillige knarrige gubbar påstå.
Om vi skulle tro alt hvad de säga om förra tiders förträffeligbet emot
vår och närvarande tids aftagande, så borde man tro at det äpplet
som Adam åt af kunskapens trä åtminstone har varit så stort som
det största kåhlhufvud." Naturen är alltid lika rik. Hon är icke
mer afmattad den ena tiden än den andra. Hon har alltid ämnen
till hjältar och snillen i beredskap, men dessa ämnen kunna icke

1 U. B. P. 142 (19, 147).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:21:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1913/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free