Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Försoningstanken i Tegnérs Frithiofs Saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Försoningstanken i Tegnérs Frithiofs Saga 9
bitanke på Tegnér — den ytliga användning af den nordiska
mytologien, som består däri att man ombyter namnen på de klassiska
gudomligheterna i motsvarande fornnordiska och låter "Tyr och
Freja figurera i stället för Mars och Venus". Han anser, att den
nordiska mytologiens brist på formskönhet lägger nästan oöfverstigliga
hinder i vägen för dess poetiska användande och att den aldrig på
allvar kan upptaga täflingen med den antika. Skola de nordiska
myterna användas, så böra de användas uteslutande "i den tid, för
och i hwilken de werkligen lefde". Häraf följer enligt Geijers
mening, att man ej bör välja ämnen, där "hufwudhandlingen förefaller
emellan de mythiska personerna sjelfwa", därför att man då ej får
tillfälle att sätta dessa gudar i samband med " den mensklighet, till
hwilken de hörde, ur hwars inbildningskraft de runnit upp, och i
förhållande till hwilken de endast åter kunna åskådas såsom lefwande".
Han anser därför, att man i stället för de rent mytiska ämnena
ur den nordiska sagovärlden, som man hittills företrädesvis hållit
sig till, bör välja sina ämnen ur hjältesagan och i samband med
denna införa mytologien.
Jag har utförligt refererat Geijers uppfattning, då det synes
mig, som om Tegnér, på samma gång som han reagerade mot hans
underskattning af den nordiska mytologiens användbarhet, dock på
flera punkter rönt inflytande af hans kritik. Redan vid första
underrättelsen om Geijers afhandling opponerade han sig mot hans
grundtes. Till Adlerbeth, som själf tycks ha blifvit tämligen
bländad af Geijers argumentering, skrifver han 21 dec. 1817, att frågan
om nordisk mytologis användning i diktkonst "ej genom någon
filosofisk deduktion kan afgöras". Det har lyckats för Ewald och
Oehlenschläger, och det är ej de nordiska myternas fel, att Ling
misslyckats. Vida starkare än förr betonar han de nordiska
ämnenas berättigande i svensk diktning. I sitt inträdestal i Svenska
Akademien öfver Oxenstierna framhåller han särskildt de
fornnordiska episoderna i Skördarne och uttalar därvid, att "af alla ämnen
för skalden" äro "de nationela de naturligaste". Han erkände, att
Geijer hade rätt i att ge den homeriska mytologien företräde
framför den nordiska i fråga om formens skönhet, men han påpekade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
