Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad, Lidner och Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 Sven Cederblad
Men, som sagdt, om man bortser från ofvannämnda grundskillnadr
synes likheten stor mellan deras innersta väsensdrag. Ett drag,
som starkt framträder hos båda, är det "egocentriskar (Böök) —
Lidners deklamatoriska medlidande med mänsklighetens elände
bedrager ju ingen: det är ju modekänslor och modesentenser, som
omsluta hjärtstocken af hans egen smärta — betecknande för båda
är ock blindheten för yttervärlden och lusten att försjunka i
betraktelse af de inre synerna, föreningen af stark sensualism och
kärlek till skräck- och grymhetsfantasier, den heta "längtan efter
det himmelska" och oändliga, slutligen också diktionens tendens
till prakt och skönstil.
Det ligger alltså nära till hands att antaga, att Lidners
inflytande på Stagnelii dikt varit af stor betydelse i fråga om både
form och innehåll. Detta inflytande har också af kommentatorerna
till Stagnelii skrifter berörts, men enligt min mening aldrig till
fullo uppskattats. En sammanhängande studie Lidner—Stagnelius
saknas. Hammarsköld har visserligen i företalet till sin
Stagneliusupplaga skisserat en jämförelse mellan de båda skalderna, men
denna är för allmänt hållen för att träffa sakens kärnpunkt. Då
Böök i sin kommentar synnerligen uttömmande behandlat
Lidnerreminiscenser i Stagnelii lyrik, men kommentaren till dramatiken
ännu icke utkommit, tänker jag först i en särskild afdelning söka
analysera Lidners inverkan på Stagnelii dramatik. Då det här och
hvar gällt att väga Lidnerinflytandet mot andra samverkande
faktorer i fråga om Stagnelii dramer, ha en del utvikningar visat sig
vara nödvändiga.
I fråga om Cydippe och Narcissus — för att börja med dessa
Stagnelii ungdomsverk —■ framhåller Eichhorn (föret, till Stagn. Saml.
skrifter sid. XXXIX) särskildt Kellgren och Lidner som inspirerande.
Simonsson nämner (Erik Johan Stagnelius, ak. afh. 1909, sid. 246)
som Cydippes förebild — troligen med rätta — Kellgrens Aeneas
i Kartago. Dessa operor synas mig dock stå Lidners operadikt
betydligt mera nära än Kellgrens. Diktionen skiljer sig genom sin
färgstyrka och adjektivrikedom från Kellgrens operastil, som verkar
ganska grå, och rytmen är hos Stagnelius mera mjuk och smal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
