Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad, Lidner och Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 Sven Cederblad
stämning och kolorit. Naturligtvis står Stagnelius härvidlag i skuld
till "le genre sombre" i största allmänhet, sådan den framträdt i
drama, roman och ballad, och det är både omöjligt, onödigt och
oriktigt att göra någon boskillnad mellan olika influenser. Men
ändock står man här ej på gungande grund. Redan ord som
— — — när från borgens tornur
Den fruktansvärda midnattstimman slår,
(IV: 158,31.)
peka ju tydligt på anslaget i Året 1783, och sådana verbala
öfverensstämmelser med Lidnerpoem förekomma ej sällan. Med tanke
på Stagnelii förtrogenhet med Lidners dikt, är det nog ej för djärft
att antaga, att det närmast är Lidners fängelsescener i Året 1783
och Erik XIV samt grafkorsskildringen i Yttersta domen, som fått
släppa till färgen till belysningseffekterna i Riddartornets
underjordiska hvalf. Man höre den fängslade Olivias ord:
Ett lik jag är, i grafvens mörker bäddad,
Från himlens alla gyldne strålar bannlyst.
Blott lampan dystert i mitt grafchor flämtar
Och lyser hemskt de kalla skuggors dans.
(IV: 185, 12 ff.)
Stagnelii skräckdramer böra naturligtvis ses mot bakgrunden
af hans skräckromantiska lyrik, och i denna visar sig ett tydligt
beroende af Lidner, såsom också Böök flerstädes framhåller i sin
kommentar. Jag återkommer nedan härtill.
I ett annat fall har Lidners inflytande varit mindre lyckligt:
den sentimentalitet, som stundom stör i Riddartornet, har Lidnersk
färg. Man träffar stundom variationer på temat "i tårar vällust".
Mathilda är nära att öfverväldigas af lidandet:
Gud, gif mig tårar! Från din höga himmel
Sänd dagg i mitt förbrända hjerta ner!
Jag bönhörd är. I öknen källan sorlar.
(IV: 159, 69.)
Det heter ock i ett af samtalen mellan Mathilda och hennes
förtrogna:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
