Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad, Lidner och Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 Sven Cederblad
drömmare enligt min mening Lidners. I annan dramatik kunde
han knappast finna dessa passiva, verklighetsskygga karaktärer,
som retardera handlingen, och som Goethe med en viss rätt ville
förvisa ur dramat. Antikens ordrika tragiska hjältar se alltid
lifvet och olyckan i ögonen, Schillers äro med få undantag
vilje-och handlingsmänniskor, förkroppsligade idéer, liksom Stagnelii
personer äro förkroppsligade känslor, hos Goethe finner man ju ofta
handlingssvaga karaktärer (Clavigo, Fernando), men deras
viljesvaghet grundar sig snarare på ett öfvermätt av reflexion än som
hos Stagnelius på ett öfvermätt af känsla och fantasi,
Oehlenschlägers friska och kraftiga människor äro Stagnelii diametralt
motsatta. Stagnelii och Lidners känslomänniskor ha däremot stora
likheter, de ha egentligen blott två stämningar: det vemodiga,
sentimentala drömmeriet — hos Stagnelius förenadt med en
nyromantisk allängtan — och den patetiska uppbrusningen med växlande
öfvervikt för någon af dessa sidor. Särskildt Stagnelii
kvinnogestalter synas mig vara Lidnerska: Hildur, Olivia, som egentligen
blott har en egenskap: "den att vara mor", Mathilda och Julia. I
fråga om Öda, hvars patos är af monumentala mått, och hvars
karakteristik är bestämdt och helgjutet genomförd, var det möjligt att
peka på en bestämd förebild hos Lidner.
Slutscenerna i ßiddartornet, som skildra Mathildas apotheos,
synas mig i viss mån påminna om Lidners världsfamnande dikt.
När Mathilda dött för egen hand, höres en osynlig änglakör:
Olyckliga Mathilda,
Lär nu att fatta tröst!
Kom slumra in vid milda
Väninnors syskonbröst.
Gud sjelf ifrån det höga,
På dig med kärlek ser;
Marias hulda öga
I tårar mot dig ler.
(IV: 206, 330 ff.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
