Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad, Lidner och Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 Sven Cederblad
Böök anmärker här i sin kommentar (V: 32) kort och godt:
"Lidnersk midnattsstämning". Stagnelius har här som annorstädes
(Hylas, Vintern i Norden, Hösten) ställt dag- mot nattlandskap,
vår och sommar mot höst och vinter. Det kan tilläggas, att
Stagnelius ofta skildrar skräck- och förgängelselandskap i nattliga färger
i Lidners stil. Exempelvis i anslaget till Visbur:
Ur klyftors djup, ur mörka skogars gömma,
Dit mellan dunkla, hundraåra tallar
Knappt solen hinner med sin middagsstråle;
Der vindens suck, der forssens hemska dån
Och ufvens rop vid månens bleka skimmer
Dåft återskalla från de höga bergen,–––––-
(IV: 61, 1 ff.)
Denna skildring är blott en af de många i samma stil i
Stag-nelii ungdomsdikt. För utvecklingen af Stagnelii naturskildring i
allmänhet till en mera världsomfattande ha Lidners nattskildringar
kanske haft en viss betydelse, då han i dessa träffade naturbilder
af mera kosmisk läggning än 1700-talspastoralens inhägnade
herdelandskap.
Men jag återvänder till Stagnelii dikt Drömmen:
Ofta se’n vid sorlande källans våg
Jag i sömnens döfvande armar Iag,
Men ej lifvets plågor jag mer förglömde,
Blott om grafvar, åskor och natt jag drömde.
. (I: 147.)
Denna strof jämte de föregående citerade synes mig tydligare
än något annat i Stagnelii dikt visa, hur drömda hans landskap
voro, i huru hög grad de voro états d’áme. Och den nära
anslutningen till Lidners dikt — drömda naturbilder äro naturligtvis
mera beroende af litterära inflytelser än de, som hvila på direkt
naturobservation — visar ännu ett exempel på att det är i
samband med Lidners förromantiska dikt, som Stagnelius finner uttryck
för sitt inre. Utvecklingen i hans naturskildring synes mig gå
parallellt med ett fjärmande från Oxenstiernas mera objektiva
natur-beskrifning och ett närmande till Lidners subjektiva naturkänsla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
