Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad, Lidner och Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 Sven Cederblad
undfått gåfvan att <ge sin dikt konstnärlig behärskning och formens
regelbundna skönhet. Hvad som hos Lidner var fragment och
torso, blef hos Stagnelius helgjutet. Lidners än matta, än glänsande
diktion ser blek ut bredvid Stagnelii själflysande.
Slutligen några ord om hvad Lidner kan ha betydt för
Stagnelii själslif och dess utveckling. Jag upprepar här med mera
allmän syftning, hvad jag ofvan framhållit: det är till stor del tack
vare Lidner, som Stagnelius lyckats uttrycka sin sensibilitet eller,
som man stundom skulle vilja säga, sin sentimentalitet. Detta
senare gäller särskildt det första skedet i hans lif, innan hans
känslolif hunnit blifva originellt och fast knutet till verkliga, bestående
karaktärsdrag, med ett ord, innan det blifvit starkt. Ty
sentimentaliteten är ej ett öfvermätt af känsla, den är en brist på känsla,
orden äro för stora och ej helt känslofyllda. Betecknande för
sentimentaliteten är också, att orden äro andras. I Stagnelii
ungdomsdikt äro orden ofta Lidners, hvarpå Bööks kommentar lämnar
talrika belägg. Dock visar det sig också, om man närmare studerar
hans ungdomsdikt, att Lidnerreminiscenserna öfverväga i de dikter,
där man förnimmer en starkare personlig känsla och där hans
dikt blifvit jaglyrik (Elegi 1:225, Elegi 1:252, Fången I: 66,
Återblick på barndomen I: 143, Drömmen I: 145). Bööks
kommentar och hans "Studier i Stagnelii ungdomslyrik" ge en god
föreställning om alla de intryck, som Stagnelius mottagit från det
föregående seklets socialt och internationellt intresserade litteratur
liksom äfven om den inverkan, som den götiska nationalismen haft
på honom. Men, som Böök framhållit; lågo dessa intressen hans
individualitet fjärran. Också själfdogo de impulser, han därifrån
mottog, emedan de ej kunde slå rötter i hans inre. Mycket af den
lyrik, han skapar i anslutning till Gessner, Oxenstierna, Kellgren,
Leopold och Tegnérs akademiska ungdomslyrik verkar död poesi,
det är vers, ej dikt, det är också motiv, som ej återkomma i hans
senare diktning. Ej så med de intryck han mottagit från Lidner,
de ha varit lefvande och lifgifvande: många af de tern ata, han i
anslutning till denne varierar och utbildar, bli i hans diktning
liksom ledmotiv i en fuga, de äro uttryck för några af hans starkaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
