Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Lindstén, Några okända dikter af Kellgren, Leopold och Bellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några okända dikter af Kellgren, Leopold och Bellman
Hans Kongl. Höghets Cron-Prinsens.
Kom glada sammani jud
Kom denna fest at smycka
Yi dricka Sverges lycka
Och glädjen är vår Gud.
Du som så önskad var
Som Du skall vällust gifva
Att vis, att hjelte blifva
Betrakta blott Din Far.
Med handen vid vår bål,
Och hjärtan för Din ära
Till Gudars högd vi bära
Vår fägnad och Din Skål.
125
IX.
Till F. M. G.
Hon stod då ej att återvinna?
Förgängelsen sitt offer tog.
Din älskansvärda maka dog!
Hon dog, din sällhets skaparinna!
Hon dog! och öfver denna bår,
Där hennes slutna kista står,
Jag ser ditt skumma öga rinna!
Slå upp din blick och du skall finna,
Om också mina ha en tår,
För hiertan som i qual förbrinna!
Min klagan kallar ej tillbaka,
Din Fru, som jag ej sakna kan;
Jag hennes sälskap ej fick smaka,
För mig hon obekant försvann;
Men hvar jag ser en tröstlös man,
Som gråter en tillbeden maka,
Så vet jag har ett bröst som han.
Bedragne I som vågen knyta,
Ett band, så sällt — men ack, så ömt!
En dag (det ha’n I då förglömt?)
Skall döden Er förening bryta,
Ert hjertas afgud sig förbyta,
I askan af en slocknad vän,
Och saknans heta tårar flyta,
På urnan som förvarar den.
Du bör ej njuta, jag ej räcka,
Den dryck, som glömskans hand beredt,
Att svaghetens förtviflan släcka,
Jag vet dess undervärk: har sett,
Hur hopen dricker och förglömmer.
Sitt korta qual. Men ve, min Vän,
Den fega hand som räcker den,
Och den förgätne som den tömmer!
När med den trötthet sysslan ger,
Ditt skumma tjäll du sorgsen hinner.
När dina barn du kring dig ser,
Men ej den ömma Moder finner,
Hvars själ i deras blickar ler,
Och för hvars skull ditt öga rinner:
När hon som icke svarar mer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
