Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Lindstén, Några brefutdrag rörande Utile Dulci i början af 1780-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några brefutdrag rörande Utile Dulci i början af 1780-talet. 209
gaments papper med en gammal skrift på, som vi skulle få uplysning på
i stora salen af ordförande. Taget anstältes då dit. Vi kommo med bleka
ansikten, darrande knän, men skälmen bakom örat för Apollos Ståthållare
på jorden, som satt och tittade igenom sin herres Lyra. Någon Oration
hölls då af honom: ej hans eget foster, men et gudomligt pappers, som han
hade för sig, hvilket inspirerade honom dessa höga tankar. Långt ifrån,
at detta måtte förorsaka något Löje hos dig! Lät detta snarare verka den
djupaste vördnad för så helgade ting. Talet var i största korthet af
följande innehåll: At Apollo, som varit Ordens sinnebild, nu försvunnit: at af
Historien lärer vara bekant, at Apollo skall haft en son, vid namn Linus,
här på jorden, som efter sin Far utspridt Vitterheten på jorden, igenom
sina efterträdare Hercules och 2 til, som jag ej mins, men vid tilfälle skal
underrätta dig om; at Linus var denna Ordens Hufvud; at han påfunnit
konsten at skrifva; at Pergaments-Papperet, som vi hölle, ej voro annat, än
de gamla Grekiska bokstäfver, hvilka han upfunnit; med mera hörande til
historien, hvilket alt jag ej kunnat bibehålla i minnet; at vi examinandi
borde hvar för sig säga hvilket slags vitterlek vi ville välja til hufvudyrke;
at vi, i anledning däraf, ville säga, hvad hvar för sig, tänkte välja för en
Författare at efterfölja. Äfven huru man trodde at vitterheten bäst skulle
kunna befrämjas; då mest alla svarade lika: neml. at söka fontes hos de
bästa auctorerna, öfva sig därefter, hälst på modersmålet. En del valde då
Poësie til dess hufvudyrke, en del Prosaisk styl, hvaribland jag äfven:
någon Galimathias skulle jag då kunna få ihop, men verserna skulle snart
likna Bagers: en del valde och Musiquen: Simmingsköld valde historien;
och Tacitus til efterfölgd: jag, Thomas: Gud nåde mig, hur jag i verlden
skal kunna likna et så stort mönster, som jag föresatt mig at efterfölja!
Jag tröstar mig: bjuda til är ock en dygd. Andras efterfölgd var i Poesien
Voltaire för soml. Boileau för soml. Men musikanterna talte ej om
utländska auctorer, knapt om inländska. En Doctor Med: och en Musicus intogos
i första Graden. Man hade fådt mig stackare til Satyr. Jag var ändock
glad, at jag gjorde det til Sälskapets nöje. Sedan jag varit på Doctorn,
var det omöjligt, at slippa. De ville med all gevalt hafva mig fram. Några
ville blifva Satirer; men de öfverröstades af de andra, som äntel. ville se
min konstiga mine emot den fattiga musicus Palm, som skulle intagas.
Doc-toren beskylte jag för att hafva gifvit ut en Bok kallad Traité des maladie[s]
contagieuses, hvaruti han skulle hafva gjort application på sällskapet, då
han säger: at en ohelsosam smitta skal hafva sträckt sig til alla Ordens
Ledamöter uti Poesien och musiquen: äfven en bok om Les accouchemens,
hvaruti han söker visa, huru missfoster tilkomma: huru sällskaper i
allmänhet skapa sådane i varianta saker: huru vårt Sällskap i synnerhet skapat
Samlaren 1916. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
