Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Lindstén, Några brefutdrag rörande Utile Dulci i början af 1780-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 Gustaf Lindsten
man considererar omständigheterna torde det ej vara så underligt; ty först
och främst skall Areopagen vara aldeles enväldig, och för det andra var
det så hederlige karlar, at om ej smutsig sammangaddning varit, man ej
kan finna, hvarföre inträde skulle nekats dem.
Detta är nu det så mycket bekanta Talet uti Utile Dulci, och hvilket
jag tror, at ganska få Ledamöter hafva. Om jag därmed kunnat göra Dig
något nöje, är jag så mycket mera glad, som ganska få saker annars gifvas
för det närvarande, hvarmed jag skulle kunna ersätta Din vilje och Ditt
besvär, at roa mig med Dina artiga bref.
Westberg till Knös d. 18/n 1781. (B. II, 63).
— — — je vajs àpresent te communiquer une Ode sur un Atheister
dont je fais d’autant plus de cas, qu’il est ecrit d’un homme, pour qui j’ai
les sentimens les plus tendres; c’est un homme, qui s’appelle Sjöberg, qui a
été mon informateur, à qui je dois le peu que je sais. Il l’a ecrite, en
lisant 1’ouvrage impie de de la Metrie(!)
Ode öfver en Atheist.
Den ljungeld, store Gud, som Du i luften svänger,
Bevisar nu ej mer din höghet och din magt:
De tusend Verldars mängd, som uti rymden hänger,
Är ej et prof af Dig, men af en fåfäng prakt.
Ty et föraktligt stoft ur stoftet sig begifver,
Och med et trotsigt mod up til din Himel går,
Där hans förmätna hand den Thronen nederrifver,
Hvarpå ditt Majestät en evig dyrkan får.
De änglar, som kring Dig på din befallning sväfva,
Förfäras då de se en så förmäten man:
All Helgons här förskräcks, och Seraphimer bäfva,
At et föraktligt stoft sig så förgäta kan.
Han dristigt sätter sig uti Den Högstas ställe,
Och gör all verlden fri ifrån sitt förra tvång:
De gode hoppas ej, at en gång blifva sälle,
De onde fruckta ej, at straffas någon gång(.)
Men solen lika fullt på Himlens bana träder,
Fast ej en Gudom är, som hennes gräntsor lagt;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
