Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gunhild Bergh, Kellgrens första recension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
produktion är så betecknande. Sålunda möter man i denna första
recension vändningen: “Här falla mig i minnet prästens ord:
Likasom Lejonet är ett grymt djur; altså skole vi ock vandra i ett
nytt lefverne“, hvilken nästan ordagrant återkommer i den berömda
kritiken af Leopolds ode (St. P. 1778:11).
Att denna recension är identisk med den Kellgren våren 1777
skickade till Clewberg, bevisas vidare af att den ingår äfven i den
Gjörwellska samlingen i K. B., i en afskrift, som verkställts af
Stechau och som bär det af Gjörwell själf skrifna datum 8. 4. 1777.
Denna anteckning, som troligen betecknar den dag, då
afskriften togs, ger en ledning vid daterandet af recensionen. Den skrefs
förmodligen i slutet af mars, Oxenstiernas dikt utkom i början af
månaden, men så alldeles omedelbart torde den knappast anländt
till Kellgren.
Skälet till att Gjörwell ej publicerade kritiken får väl närmast
sökas i rädsla. Ett så skarpt angrepp var, enligt dåtida
uppfattning, något oerhördt, och blef det naturligtvis än mer, då det
riktades mot en förnäm och beundrad skald som Oxenstierna.
Angående recensionens innehåll och dess plats inom Kellgrens
produktion hänvisar jag f. ö. till den behandling jag redan däraf
gifvit i “Litterär kritik i Sverige u. 1600- och 1700-talen“, s. 115 ff.
Min Wittre Wän!
Tack för ditt glada bref och för de piecer du sände mig och för de
nyheter du meddelte mig om Witterhetens sednaste öden i Stockholm. Det
tyckes mig gått med vår skaldekonst såsom gemenligen går dessa glädjens
döttrar, hvilka förlora i värdet af sine älskare — hvad de vinna i antalet.
I sanning måste hennes nöjen vara nog liderlige, då hon reser til
Djurgården att dela dem med K-ll. En Policekammare på Parnassen vore rätt
nödvändig. Emedlertid är orsaken till denna vår Poësies förnedring mindre
hos henne sjelf, än hos de stora snillen, hennes första dyrkare, hvilka varit
nog otacksamme att öfverge henne, stackars flicka, sedan hon gifvit dem de
största prof af sin ömhet. Det är sant hon har hvarken det majestätiska
utseende, den ädla gång och hjertsmältande ömhet, som dess Syster i
England; ej heller äger hon det förtrållande behag, den smak att pryda sig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
