Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson, Mot »Lycksalighetens ö»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mot »Lycksalighetens ö» 47
alstrar en känsla af fysiskt obehag, liknande den vid beröringen af
något orent och vedervärdigt, i följande suggestivt målande rader:
Fåfängt! Hatets tassel
Fyller strandens snår,
Ödle-ringlars prassel
Närmre städs mig når.
I ett par sköna, personligt skälfvande verser komma sedan
Andromedas afskedsord — Atterboms diktaröde:
Ormtand skall mig gnaga;
Lärkor, vår, farväl! —
Så, bland fjällen, klaga ,
Hörs en blomstersjäl.
Några år senare gifver Atterbom direkt nyckeln till denna
blomsymbolik i den dikt öfver Ling, hvarmed han afslutar sitt
minnestal öfver denne vid inträdet i Svenska akademien (1840):
Min sångmö, sjelf en blomma bland isar ställd,
Som drömde vår, men aldrig till vår fick vakna,
Har re’n drömt ut; och länge, med harpan fälld,
Hon nästan äfven glömt, att den drömmen sakna.
Det sista har redan fört långt utöfver den tidsgräns,
offentliggörandet af "Lycksalighetens ö" betecknar, då jag, som nu skett,
på en linje sökt följa en pessimistisk tankegång hos Atterbom. Jag
återvänder till frågan om arten af denna pessimism. Man har i
allmänhet ensidigt betonat det lyckliga, ljust lifsfamnande i
Atterboms diktarlynne och i yttringarna af missmod och lifsleda endast
sett lätta, hastigt förbidragande skyar på en strålande blå himmel,
hvarigenom man förbisett de talrika vittnesbörd i motsatt riktning,
hans poetiska produktion och främst bans brefväxling afgifva om,
huru skalden under långa perioder af sitt lif varit offer för en
ytterligt deprimerad sinnesstämning. Icke som om Atterbom skulle
vara pessimist i genomförd mening: hans tungsinne når aldrig till
själfva lifsåskådningen, och han har icke, såsom Stagnelius, något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
