Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, C. J. L. Almquists Drottningens Juvelsmycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 Henry Olsson
moner. Stjärnorna äro de synliga gudarna, de osynligas afbild.
Deras själar äro de fullkomligaste, de skåda oupphörligt den osynliga
världen och föra ett saligt och harmoniskt lif. De sakna dock
valfrihet. Nu uppstod emellertid frågan, hvilken t. ex. ställes af
Por-phyrios, huru de kroppsliga synbara stjärnorna samt solen och
månen kunna vara gudar, då gudarna sakna kropp. I boken om de
egyptiska mysterierna1, som länge tillskrifvits Jamblichos och i hvarje
fall härrör ur de efter-plotinska nyplatonikernas skola, upptas denna
fråga och besvaras genom antagande af en nära släktskap mellan
den himmelska kroppen (oopáviov awji/a) och gudarnas immateriella
väsen. Materien är för dessa gudar blott ett verksamhetsorgan.
Kropparna följa af sig själf sina gudar och äro ej ett hinder för
dessas andliga och okroppsliga fullkomlighet. I sin rörelses
kontinuitet och regelbundenhet likna de den gudomliga verksamheten.
"Quare nec ex contrariis aut differentibus partibus eorum corpus
componitur, utquidem nostrum corpus constat: neque eorum anima
cum corpore coaluit in unum ex duobus animal; sed animalia
Deo-rum coelestia similia prorsus sunt et unita, tota in totis uniformia
et incomposita, eo quöd quæ sunt in iis superiora semper eodem
modo supereminent, quæ autem sunt inferiora pendent à priorum
principatu" — —
Den astrala mystiken och fantasileken i Drottningens
Juvelsmycke med moment som Tintomaras beroende af himlakropparna
och hennes namn, talsymboliken och leken med zodiakens djurbilder
samt öfver hufvud det demoniska hos henne kan sålunda härledas
ur nyplatonismens abstrusa spekulation.2 Hur densamma
återupptages i nyromantiken har berörts redan i samband med Fouqués
Undine. Enligt Paracelsus har människan förbindelse med elementen
genom sin kropp, med stjärnorna genom sin lifsprincip och med Gud
genom sin själ. Vid döden återfaller kroppen till elementen,
lifsprincipen (" der siderische oder Astral-Leib") återvänder till sin stjärna,
1 Jamblichi Chalcidensis ex Coele-Syria de mysteriis Über. Ed. Thom. Gale.
Oxon. 1678, fol., s. 29 f.
2 Det af Böök (E. J. Stagnelius, s. 203) citerade brefvet från Almquist till
Atterbom den 18 febr. 1834 med det af dennes recension föranledda
uttalan-jiet: »Det torde nog hända att flera inre likheter finnas emellan mig och Stag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
