Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anton Blanck, Om allvaret i Fru Lenngrens diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Lenngren 69
Gif mig, Apollo, den ädlare lott,
Styrka och lenhet i växlande blanning;
Tonen egentlig för koja och slott,
Klarhet och sanning.
Måtte min sång, i vår stoj an de verld,
Väcka förfinade känslor för nöjet.
Denna estetik är motsvarigheten till hennes husliga etik i "Några
ord". Leopold fann "Invocation", som han ville hava i spetsen
för "Skaldeförsöken", vara "en skaldelära af det yppersta värde".
Han hade anledning. Vissa strofer, såsom den om "Barden", äro
poetiska omgestaltningar av hans satser i talet över akademiens
valspråk "Om Snille och Smak". Hos båda dessa akademici finna
vi sålunda bevis på frändskapen mellan samtida svensk och tysk
estetik med neo-klassisk läggning.
Men fru Lenngren är dock, all denna älskvärda grace-filosofi
till trots, icke någon vek och subtil Franzén-natur. Hon står fast
och stadigt på marken och försvinner icke i rymden. Hennes
humor och det kvicka skämtet övergiva henne aldrig. "Invocation"
är intet pindariskt ode. Hon anropar även Apollo på sitt vanliga
spefulla språk:
Gif af din skyddande godhet ett rön,
Bifall en ifrig Försökares yrkan.
Hon lyder alltid sin bestämmelse, och därför kom hon med "Råden
till Betti" icke i en högtidlig predikan eller en lärodikt, "utan,
såsom det anstår qvinnan, i raskt utkastade, skarpt pointerade
erfarenhetssatser" (Ljunggren). Hon vågade vad ingen av hennes
samtida vågade eller kunde: hon sade sitt hjärtas mening rent ut
på sitt eget språk, talade som en kvinna, som en mor till sin
dotter. På samma sätt hade hon direkt och utan omsvep med ett
strålande rikt och glatt humör och en oförneklig brio tecknat sina
medmänniskor så att de i hennes dikt kunde känna igen sig själva och
förstå det vanliga livet, som fanns där omedelbarare och sannare än hos
någon före henne. Däri ligger hennes storhet. Genom detta vann hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
