Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Agne Beijer, Abbé Domenico Michelessi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 Agne Beijer
klassicism. Adlerbeth var med alla sina liberala åsikter en
konservativ natur; han bevarade länge och troget de intryck han fått
som ung.
Det är emellertid icke enbart Euripides och Algarotti som utom
Racine fått släppa till stoff för hans Iphigenie. Där förekomma
även ett par scener, som ha en avgjort mera modern prägel och i
sitt abrupta stacpatomaner nästan giva en förklang av Lidnerska
tongångar. Jag syftar på en scen i sista akten, som icke har
motsvarighet i något av originalen. Under en högtidlig Marche föres
Iphigenie till offret, som försiggår utom scenen. Clytemnestra och
Areas inkomma, den förra har med våld hindrats att beträda
offerplatsen. Gripen av vild förtvivlan förlorar hon plötsligt
herraväldet över sina sinnen och börjar yra som en febersjuk. Först tror
hon sig i sorgmarschen höra jublet från Iphigenies bröllopståg, och
hennes måttlösa glädjeyttringar bilda en skärande kontrast emot
körens klagosånger, som ännu tona "bakom Theatren":
Hvad sken omkring mig lyser!
Min dotter! är det dig som jag i famnen hyser? ...
Ack sälla stund! jag faklan redan bär.
Achilles dig en evig trohet svär.
Af frögde-eldars lius jag templet ser förgyllas . . .
O kärlek! det din seger är.
Jag luften hör af muntra samliud fyllas.
Min dotter skynda dig ... Din glada högtidsdag
Sin prydnad får af alla nöjens slag . . .
Men lika plötsligt kastar hennes glädje om i djup nedslagenhet:
Hvad plågoande mig i sina bojor drar! . . .
Et moln sig för mit öga breder.
Jag här i öknen vilse far,
At i en afgrund störta neder.
Hvad kediors gny! ... En bister flock dig leder,
Iphigenie! Jag ser din bleka hamn,
Med blod bestänkt . . . Hvad skri! Hvad grymma skuggor rasa!...
Men himmel! andelös hon kastas i min famn!
Gör en gång ända på min fasa! . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
