Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, Almquists Ormus och Ariman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 Henry Olsson
vill man sedan icke förlåta. Manhemsförbundet ligger Almquist
emot i flere vägar." * Hans slentrianmässiga arbete i
ecklesiastikexpeditionen måste för honom te sig såsom en vrångbild av den
praktiska verksamhet, vilken han ansåg nödvändig för själens
harmoni, som motvikt mot sitt ideella strävande. Hans längtan från
Stockholm blev allt hetare. I ett brev till Jonas Wærn av den 26
november 1823 (Nord. mus.) klagar han över skrivargöromålens
anhopning mot riksdagens slut och livet "i detta Stockholm, som för
mig blir mer och mer ödsligt, och hvars tunga luft jag endast kan
inandas med lugn, genom den öfvertygelsen, att detta hittills kunnat
vara nyttigt till menniskokännedom och afsmak, samt under
förhoppning om ett skönare lif."
Det är i en dylik atmosfär, som Almquists mest lekande och
luftiga diktverk ha växt upp. Under trycket av yttre
disharmoniska förhållanden upplever han kontemplationens och den estetiska
inspirationens tvånglösa supremati, klarheten, lättheten och
yppigheten i deras mäktiga stämningsintensitet. Med en egenartad kraft
skänker detta känsloläge honom förnimmelsen av den egna
personlighetens suveränitet och oberoende av människor, deras
konventioner och dygdeideal. Hans konst ter sig för honom som en
trotsig Ariman-opposition mot alla etiska och estetiska normer, dess
symbol blir detta nattliga, hemlighetsfulla väsende, som flygande
fram på sina förbjudna vägar förvandlar Ormus’ nyttiga och
skönhetsbefordrande droger till den mest sällsamma och demoniska
fägring. I en av hans Songes, Alalith Diurméa, tecknas denna fria,
obundna och mystifierande Ariman-konst i bilden av fédrottningen,
som sår trollfrön i konungens prydliga trädgård, medan hon uttalar
trollformeln:1
Nu kom’ bit, mina blomsterdrängar!
Jag vill så på förbjudna sängarne
frö till skönaste rangiopavi,
Bulbulrosen, så kär för feerna.
Växa skall den förbjudnas blommor:
ej Alalith Diurmeas namn är kändt.
1 Riksarkivet.
2 Imp.-okt.-uppl. II, s. 210 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
