Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruben G:son Berg: Från Atterboms ungdomsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Atterboms ungdomsår - 61
några äro qvar. Vid Dig tänker jag i den stödja mig som vid en
god Son, om jag lefver? som jag troligen giör, ty jag är icke ännu
god nog för att kunna dö". Det fanns hos henne något av samma
känslighet som hos Atterbom, en personlig nobless och innerlighet,
som hade svårt att fördraga det grövre, ofinare och råare hos
människor. "Säkert är det en otolighet af mig", skrev hon, "att
icke finna mig bätre i bland almänheten af Menniskor, än jag i
siälfva verket giör; men det är Gud nås vissa saker som jag aldrig
kan vänja mig vid och som giör att jag är värkeligen lyckligast i
mitt egit hus. När jag nu tilägger, att jag önskade detder huset
som skulle bliva min bostad på landet, och jag ser en oundvikelig
nödvändighet att flytta till staden, så, ser Du, är jag icke så glad.
I siälfva värket så förvärras derigenom det onda, men man rår ju
icke för sin känsla". Hon hade drömt så vackert om den lilla
egendom hon skulle inköpa, där, som sagt, Atterboms mor, "som
jag anser som en Skyddsängell för mig genom detta lifvet", skulle
bo, och där hon hoppats, att även Per Daniel skulle finna en
poetiskt tilltalande vistelseort: "Munkvrak har den skönaste belägenhet
man kan tänka sig, och är just något för en Poet att säga om, det
ligger på en udde utmed Jälmarn och har i nämde siö 8 a 10 holmar
som alla äro bevuxne med löfskog framför sig". — Det är icke det
enda vittnesbördet från denna brevsamling om att den unge,
"Blommornas" blivande skald, även i verkligheten var känd för att
uppskatta och förstå naturskönhet och blommor. Hos morföräldrarna
i Åsbo hade han till och med sin egen del av trädgården. När
hans lilla syster Anna den 4 juni 1808 skrev till honom, att han
väntades ner ifrån Uppsala, lockade hon honom bland annat med
orden: "i går var trädgårds Mästaren här och gorde grant i din
trädgård" och på samma gång skrev hans mor: "wälkoinen till Åsbo
täcka blomsterparker, som nu stå i sinn lifligaste bloma".
Det är en helt annan omgivning, i vilken Atterbom växte upp,
än den, som exempelvis hägnade Geijers ungdom. Atterbom
omgavs av smärre förhållanden, för honom var allt ifrån början
anspråkslösare, ofriare, både materiellt och kulturellt så mycket torf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
